Berstopparnas dragningskraft

På Teneriffa var tanken att gå uppåt och helt enkelt se vart jag kom.

Här är jag på väg ner och vet då att den vita linjen uppe på berget är vägen eller snarare vägräcket.

Min promenad uppför varade i tre timmar och då var nästan varenda steg uppför.

Nedtraskandet tog också några timmar och var långt mer plågsam än uppförsvandringen.

Fim från Teneriffa.

Ja, jag har ätit chokladglass ;-)

På Madeira var tanken att jag skulle gå från mitt hotell som låg nere vid vattnet och tillslut nå Pico Ruivo, 1862 meter över havet.

Givetvis en sjuk idé då det var några mil bara fram till där berget började.

Här har jag gått i sisodär en och en halv timme.

Sen fuskade jag och hoppade på en buss som balanserade en stund på bergskanterna.

Sen gick jag en timme till men när det mulna vädret övergick i regn och jag förstod att jag inte skulle kunna se någonting alls på någon bergstopp så vände jag.

Tog bussen ner till hamnen där solen sken så fint.

 

I Barcelona så sprang jag maraton en dag och sprang sightseeing (32 km) en annan.

Här är jag ute på promenad uppför Montejuic som är berget i Bracelona.

173 meter över havet kan ju vara lagom ibland.

 

I Stavanger sprang jag maraton på lördagen och klättrade upp till Preikestolen (Predikstolen) på söndagen.

607 meter stup rätt ner och det var fullständigt hemskt samtidigt som utsikten var magnefik.

Vandringen upp tog en och en halv timme.

 

En lång bit kvar till toppen trots att jag här traskat i en och en halv timme.

Nu befinner vi oss på Calamorro mountain ovanför Benalmadena i Spanien.

769 meter över havet och en rejäl promenad för mig som började på stranden.

20 meter kvar till toppen, men lite paus med kaffe och Cola Zero minsann....

Uppe....:-)