torsdag 28 augusti 2014

Stavanger


Nu är jag på väg till Stavanger.
Jag var där en weekend i februari 1998 och någonting har sedan dess lockat mig tillbaka.
Trodde nog aldrig att det skulle bli av, men efter att ha infört min nya hobby så fanns det plötsligt en mer given anledning.

Hobbyn om man nu kan kalla det en hobby, går ut på att åka till ställen som man vill besöka (smart va?) och att göra det när staden arrangerar ett maraton.
Eventuellt inte lika smart!!

Jag ska alltså springa maraton i Stavanger och loppet går imorgon lördag.
Alla (ja, alla) som aldrig satt sin fot i Stavanger eller ens i Norge tror att det minsann blir en kuperad mara.
Det tror inte jag.

Den här gången så är det inga extra kolhydrater som gäller, utan strikt lchf, precis som vanligt.
Att ha ett mål med loppet är givet och det är som vanligt 3,30 som jag vill nå.
När man läser om maratonprogram som bör följas för att nå 3,30 så uppmanas man att springa 5-6 pass i veckan.
Jag gillar att springa, men jag gillar en massa andra saker också så mina pass i veckan blir 1 eller 2, möjligen 3 någon gång.
Målet är ändå 3,30 och visst ska man tro på sig själv och det man ska göra, men om jag skulle satsa pengar på saken så skulle jag tippa att jag inte klarar det.

1998 när jag var i Stavanger så kunde det ha slutat väldigt illa.
Insåg efter en arbetsdag att jag var trött och hungrig, men att jag skulle hinna äta och faktiskt också ta en liten powernap också.
Ciabatan behövde besöka ugnen i en kvart och så länge fick jag sova.
Hmmm...
50 minuter senare vaknar jag till och då var min lägenhet i tät dimma kan man lugnt säga.
Ciabatan var kolsvart och jag hade väldigt bråttom för att inte missa planet.
Sen blev det dock en väldigt trevlig helg, vilket nu alltså gör att jag igen hoppar på planet och drar till Stavanger.


I november 2013 så blev det hobby i Valencia.


I mars 2014 till Barcelona.

söndag 24 augusti 2014

Tacopaj, dagens goda middag

Inte direkt ofta som jag skriker om mumsiga rätter och visar bilder på rykande grytor och fina tallriksupplägg, men idag råkade jag stöta på ett recept som jag blev sugen på.
Det är ju ändå söndag och då kan man ju lägga ner mer än 7 minuter på middagen.
Åh, vad trevligt att gå till landet och plocka sina tomater...

Ne, det här är ingen kokobok så då får det se ut så här.
Vid det här laget så var jag hungrig vill jag meddela.
Det vita är rysk yoghurt blandat med två avocados och lite citronsaft.
 
Det andra är detta:
Åses populära Tacopaj
6 portioner
Pajdeg:
3 dl mandelmjöl
0,5 dl skalade sesamfrön
40 gram smör
1 msk fiberhusk
1 tsk salt
1 ägg
Mixa mandelmjöl och sesamfrön i mixer/blender – lägg i resterande ingredienser och kör till en deg. Lägg degen att vila i kylskåp ca 30 min – 1 timme
Tryck ut i form (jag har en 20 cm form med löstagbar botten), det kan kräva lite tålamod, men går! Använd smörkniv för att platta ut det sista.
Förgrädda skalet i 8-10 minuter i 175 grader.
Tacofärs:
600 g nötfärs
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1 msk tacokrydda utan socker
1 dl vatten
2 tomater
jalapenos
smör att steka i
salt
Oströra:
3 dl lagrad ost
3 dl creme fraiche
Tacokrydda: ( ca 0,5-1 msk per 400 g färs):
Förvara i burk
2 tsk chilipulver
2 tsk torkad oregano
2 tsk mald spiskummin
1 tsk paprikapulver
1 tsk vitlökspulver
1 tsk lökpulver
1,5 tsk salt
2 krm cayennepeppar
Höj ugnen till 225 gr efter pajdegen är gräddad. Finhacka lök och vitlök och stek tillsammans med nötfärsen i lite smör. Blanda ner tacokrydda och vatten och låt det småputtra i 5 minuter. Smaka av med salt. Fyll sedan skalet med färsen och skiva tomaterna och lägg ovanpå tillsammans med jalapenos, blanda ihop oströran och bred över färsen. Grädda mitt i ugnen i ca 20 minuter och servera med en blandad sallad och min goda guacamole.

Här hittade jag receptet...
Och ja, visst var den väldigt god.
 
Dagens roligaste var ändå att gå runt till vattentunnorna och med en håv fånga in alla de sprattlande mygglarverna.
Givetvis så släppte jag ner dom fort....
I min damm :-D
Fiskarna tackade för middagen.
 
Ska den här flytta hem till mig ?
Provkörning imorgon så får vi se hur det går.

fredag 22 augusti 2014

2 mil + 2 mil



Tänk att jag efter många dagars (10 i det här fallet) alltid råkar tro att jag kan klara allt.
Att jag skulle kunna springa i stort sett hur långt som helst.
Vet inte varför jag berättar såna här stolligheter, men igår när jag tänkte på mina löppass idag så såg jag det inte omöjligt att jag skulle ta någon avstickare på hemvägen idag för att göra sträckan längre.
En annan tanke var att jag skulle öka tempot efter 15 kilometer på hemvägen.
Just där det befinner sig en väldigt seg och väldigt lång uppförssluttning.
Just det, uppför...
Att bara springa lite drygt 40 kilometer var tydligen inte nog vrickat.
Jag börjar inse vem som är vrickad....

Överladdad (och då menar jag inte på kolhydrater) var jag troligen redan igår kväll.
I morse var jag antingen överladdad eller dum i huvet...
Varför i helskotta skulle jag efter en middag klockan 21:15 igår kväll äta frukost innan löpningen som skulle starta 09:45 ?
Jodå, jag åt äggröra och till och med en bit bacon OCH kaffet med sisodär 40 gram smör i.
Varför inte bara ta fettkaffet ?
Obegripligt, men tror man att an klarar allt så spelar kanske inte lite äggröra så stor roll.

Dum i huvet var det jag kallade mig själv när jag sprang iväg för visst 17 kände jag av den där frukosten.
Jag kände av den hela vägen till Norrköping.
Efter 11 kilometer så gick jag in bland tallarna och försökte mig på både nummer ett, två och tre.
Misslyckades med hela baletten.

Ni förstår vid det här laget att det inte var det roligaste passet jag någonsin upplevt.
Det var jobigt och jag fick kämpa mig framåt.
Efter 8 jobbiga kilometer så kör den här bilen om mig och just då kändes det som ett tecken och det var nästan att jag började vifta vilt med armarna.


Efter besöket i tallarna så gick det lite bättre, men fortfarande var det väldigt långt till godkänt.
Magen var mätt och jag kände den i varenda steg jag tog.
Benen var tunga och det kändes inte naturligt som vanligt att sätta det ena benet framför det andra.
Inte ens axelpartiet och armarna betedde sig som vanligt.

Trots alla minustecken så tog jag mig springandes till jobbet och tempot var strax under 5 min/km.
Undrar om jag ska tacka medvinden för det.

Skönt att duscha, sätta på kaffet och sätta sig ute på trappen för jag hade inte börjat jobba än.
4,5 timmars arbete följde och jag kände ingenting av löpningen förutom att jag var mer törstig än vanligt.
Klockan två så smaskade jag i mig några deciliter coleslow som jag hade i kylen på jobbet.
På jobbet så var det nog 50/50 bland personalen angående om jag var ännu dummare än de tidigare snappat upp och imonerande kommentarer.

Att ta mig hem på något annat sätt än att springa fanns givetvis inte.
Skulle det gå lika illa som på förmiddagen + att jag hade tunga ben efter de första två milen, så skulle jag väl få ta pausar på hemvägen och i värsta fall gå en del av sträckan.
Vad var problemet liksom ?

Så var jag på väg hem och visst kände jag att efter 6-7-8 kilometer att det inte var dagens första kilometrar som avverkades, men framför allt kände jag att min andning var lugn, min mage var lugn och mina ben kändes mycket mer bekanta igen.
Det bara flöt på och visst var jag glad över det, men jag hade i bakuvudet att snart har jag sprungit riktigt långt idag och då kanske det blir ordentligt jobbigare på en gång.
Efter 13 kilometer så började det regna och blåsa ett par snäpp värre.
Den här gången motvind.
Valde att inte springa genom Kimstad utan tog väg 215 ner till kanalen för att där spinga utmed kanalen bort till ica.
Att öka just den där sträckan som jag drömt om igår var inte så realistiskt när motvind och regn piskade.
Tror inte att tempot var lägre där så visst kan man säga att mitt trampande var ett snäpp intensivare.
Många giftiga backar på hemvägen och ibland uppför länge, men inte någonstans blev det riktigt jobbigt.
Jag tog mig hem på ett behagligt sätt.
Tempot var prick 5 min/kilometer.

onsdag 20 augusti 2014

Jag har en plan...

Att bara göra saker på ett lagom sätt är inte riktigt min grej.
Att vara två snäpp åt extremhållet är helt enkelt lite roligare.
Att ofta välja det alternativet gör jag inte för attt jag vill få extremstämpeln på mig, utan för att det helt enkelt är roligare att finnas till och leva då.
Roligare att försöka springa 29 kilometer än att veta att man kan springa 7 km.

Eftersom jag om dagen helt enkelt inte tar mig ut på någon löprunda så får jag ta ett steg över gränsen, välja något lite mer extremt för att det ska tagga mig nog mycket för att löpningen ska bli av.

På fredag så jobbar jag den lite piffiga tiden 12:30-17.
Var fjärde fredag ser ut så och visst kan man väl utnyttja det på ett skönt, kul eller bra sätt.
Min plan som jag just kom på är att jag kan springa hem från jobbet på fredag.
Hur ska jag då ta mig dit till 12:30 ?
Kan ju inte åka med Solen liksom, eftersom hon börjar halv åtta.
Börjar man jobba 12:30 så kan man springa till jobbet.
Också...
Till jobbet och från jobbet blir 2 mil + 2 mil
Spännande utmaningen kan man säga.
Alltså så tar jag med mig fredagens outfit (kläder att jobba i + kläder att springa hem i + handduk) redan imorgon.
Vi satsar på det;-)
 

söndag 17 augusti 2014

0 meter

Jag skulle springa minst tre pass under fredag-lördag-söndag...
Skulle...
Det blev exakt 0 pass.
Exakt 0 meter.
Nae, jag är inte sjuk.
Vissa gånger tänkte jag att "jag gör det senare", någon gång var jag lite seg, någon gång regnade det, men den största anledningen var att jag hade annat att göra.
Annat som jag ville göra.
Inte att måla dom där fönstren som väntat två år på att bli målade och inte att äntligen bli klar med den där gäststugan som var så otroligt kul för någon månad sedan.
Nae, här är boven i dramat och hoppas nu att jag kan hitta en bild på den...


Hittade ingen bild på spaden för det var den jag ville visa upp.
Spelar inte så stor roll för det var här spaden och jag var en hel del i helgen.
Vi har nått botten och hunnit en hel del längre än vad den här bilden visar.
Misstänker att den här gropen kan komma att bli väldigt stor.
 
Imorgon är en ny dag och en ny vecka.
Imorgon är det 12 dagar tills jag ska dra på mig nummerlapp och starta i Stavanger maraton.
Synd att inte heller detta maraton fick den uppladdning den förtjänade, men jag tar ett pass imorgon så får vi se sen.
Just det, jag skriver det här och jag tar ett pass imorgon.
Tar med löparkläder till jobbet, åker från jobbet till något nytt, kul ställe och springer där.
 
Imorgon är förresten skolstart och jag känner mig så fantastisk priviligierad att få ta emot 22 stycken små sexåringar till förskoleklass.
Det är lycka och glädje av stora format vill jag lova :-D

onsdag 13 augusti 2014

Nja, Folkpartiet...


Jag gillar inte helt att så här års få politiska budskap när jag springer.
Politik i min värld är enbart ett jäkla taktikaktigt trams...
I söndags så såg jag flera budskap och flera bilder på dom här clownerna som kallar sig partiledare.
Det som fastnade var såklart det som berör mig mest.
-Vi satsar på skolan.
Åhhh, kul...
Men....vänta nu...
Det gjorde ni ju inför förra valet också??
Och ni vann ju valet vad jag kan minnas.
Det som pågår och har pågått i skolans värld sen senaste valet kallar inte jag att satsa på skolan.
Inte alls faktiskt.

Nu fattar ju jag sedan gammalt att dom här budskapen som kommer pipandes innan val inte alls har något att göra med verkligheten efter valet.
För er som fortfarande inte fattat så kan jag berätta att det enbart handlar om vad som låter bra i folks öron.
-Vi satsar på skolan.
Ja, det är ju bra.
Menar ni verkligen att ni ska satsa på skolan under nästa valperiod ?
Nej nej, vi  bara snackar.
Skolan kostar allt för mycket.
Vi har ju islamister i Irak och krig i Ukraina att ta hand om också...

Jo, jag vet att jag är negativ, men det finns anledning till det vill jag lova.
Jag ska berätta i annat inlägg hur kasst det här tomtelandet är i mina ögon.

Men för att vända tillbaka till det här budskapet från Folkpartiet, så måste det väl ändå vara bra plojit att lova en sak inför ett val, vinna valet, inget händer och sen ger man samma jävla budskap till nästa val också.
Jävla trams som sagt.

Nu när jag i fred och ro sitter här och lyssnar på radiosporten så tvingades jag sorgligt nog lyssna på dom attans nyheterna.
Folkpartiet och skolan....igen.
Vad sa dom förresten som fick mig först att gapa och sedan klämma ur mig någon ramsa som inte hade passat perfekt i klassrummet....eller kyrkan.

Regeringen ökar antalet idrottstimmar i skolan med 100 timmar.
Det finansieras med att elevens eget val minskas med samma antal.
– Det var ett olyckligt beslut som fattades på 90-talet när man drog ned antalet idrottstimmar. Nu korrigerar vi inte bara det utan utökar det ytterligare, säger utbildningsminister Jan Björklund.
– Om eleverna rör på sig så vet man att de presterar bättre på de teoretiska lektionerna. Dessutom har vi fått en förändring av livsstilen som gjort att barn rör mindre på sig i dag.
De 100 nya timmarna tas från vad som kallas elevens val, vilket gör att det inte ska kosta något extra. Förändringen beräknas träda i kraft 2016.

Att hela, hela tiden ändra tror dom nog själva är en styrka, men jag känner absolut att det är ett tecken för "att vi måste visa att vi gör något".
Att öka antalet idrottstimmar, tydligen framför allt för tonåringar kan ju verka som en bra ide men jag gissar att poängen faller platt som en pannkaka.
Dom elever som behöver röra på sig kommer att få ytterliggare en timme att hata, att må dåligt inför och att antagligen fejksjuka sig bort ifrån.

Lite intressant att dom då ska ta bort tid från "elevens val" som är en ny företeelse i skolan, då säkert tillagd för att "det skulle se bra ut" för att eleverna skulle "få säga och ta ställning till sitt eget lärande".
Visst, det lät kanske bra, men som jag ser det var det ett riktigt fiasko där man som lärare fick tänka och förbereda massor, för att det då skulle funka för vissa elever.
Vissa elever kan aldrig välja och för dom blir en sån lektion ett stort frågetecken.

Tillbaka till ämnet idrott och hälsa.
– Om eleverna rör på sig så vet man att de presterar bättre på de teoretiska lektionerna.
Mycket troligt så är det så.
Om eleverna sen äter en kost utan socker så presterar dom garanterat ännu bättre, men där hör vi som vanligt ingenting från politikerna.
Hur dom kan påstå att dom bryr sig om "hälsa" samtidigt som dom serverar margarin är bara löjligt.
Med ett blodsocker som ofta är otroligt högt efter skolmat och fruktsnaskande och ibland djupdykande om frukten tagit slut fram på eftermiddagen, så är man väldigt långt bort ifrån att vara fokuserad på det man faktsikt ska göra i lektionssalen.

Mer idrott och hälsa i skolan borde innebära mycker mer hälsa i lektionssalen.
Berätta om hur våra organ fungerar, vad som händer i kroppen när man äter olika saker och om sjukdomar som farfar får kanske inte bara handlar om otur.

Att barn idag sitter stilla mer än vad vi (jag) i förra generationen gjorde är för mig lite ofattbart för som sagt så är det min generation som har barn nu och dom är inte vana vid att sitta still framför en skärm som barn.
Varför tillåter dom att barnen växer upp på det sättet ??

Jag som tycker att det är spännande (skrämmande) att titta in i framtiden kan inte låta bli att fundera på hur det kommer att bli när dagens barn får egna barn...
Dom som nu är uppväxta med stillasittande och allt jäkla mysande (sockerätande) ska ta hand om egna barn??
Många kommer för det första att vara än mer trasiga i axlar, magar, höfter och knän än vad många är idag och hur ska dom orka laga mat till sina barn ?
Ganska givet var dom svänger förbi....

Hörrni Folkpartiet, jag kan berätta att era fler timmar idrott i skolan kommer inte på något sätt att förändra det enskilda barnets uppväxt eller stoppa den här cirkusen som alltså bara blir värre och värre.
Det enda som gör en förändring är att eleverna upplysts om hur man tar hand om sin kropp som inte är utbytbar, hur man håller sig frisk och stark och vad man äter för mat för att man ska må bra och för att kroppen ska få i sig dom ämnen som den faktiskt behöver.

Sen kan vi ta ett idrottspass där vi springer en sväng....

 

 

lördag 9 augusti 2014

Söndagens löpning.....och så gick det !

Imorgon söndag så kommer jag att göra något som jag velat göra länge...
Jag ska på kalas i Linköping, men istället för att bomba dit på E4:an med en bil som inte känns helt frisk om dagen så tänker jag att ta tåget dit och S P R I N G A hem...;-)
Gissar att sträckan är ungefär 27 kilometer.
Problemet är att tåget inte utgår från Norsholm utan Kimstad och för ovanlighetens skulle så går det inte en lämplig buss upp till det där tåget.
Tar jag bilen upp till Kimstad så måste den också hämtas och att avsluta en långlöpning med att klättra upp till Kimstad är jag inte jättesugen på nu och imorgon kommer jag absolut inte att vara det.

Knappast troligt att jag kommer att ha lust att via buss hämta bilen måndag morgon heller, då jag nog måste bege mig hemifrån 40 minuter tidigare än annars och då pratar vi ändå om tider mellan 06 och 07.

Att rundan imorgon blir över tre mil är i och för sig bra.
Jag har redan kollat kartan (och minnet) och kom fram till att om jag är superpigg i Linghem så kan jag ta vägen förbi Askeby och Örtomta också....men den risken är väl inte så stor....i alla fall inte om jag tänker på backen upp till Kimstad.

Eftersom jag ändå skriver här vad som kommer att hända så kan jag lika gärna berätta att mitt tempo imorgon SKA vara lugnt.
Jag ska ligga på mellan 5,10 och 5,20 tänkte jag.

Vi får se hur det går...


....Och så gick det....
Låt oss först konstatera att det idag är dagen efter löpningen hem från Linköping och att jag i brist på bra alternativ tog mig löpande hem igår.
Klockan var kvart över fem på eftermiddagen när jag löparklädd lämnade kalaset i Linköping, för att ta mig hem.
Smörgåstårtan (min egen) var fantastiskt god och väldigt stor och åts vid klockan två.
Klockan fyra så tog jag en kallsup, alltså inga droger som Annelie började misstänka...


Ganska så direkt kände jag att det gick tungt, men eftersom det kan vara så i början så ar det bara att hoppas att det snart skulle gå lite lättare.
Tvärtom så blev det istället värre.
Det var oerhört varmt och den lilla löparryggsäcken på ryggen gjorde att det blev ännu tajtare.
Efter fem kilometer så hade jag redan insett att det här inte alls skulle bli en ljuvlig löpareftermiddag.
Det enda jag tänkte på var när jag skulle få stanna, pusta och dricka.
Svaret på den frågan blev vid Tallboda centrum efter 7,4 kilometer.
Jag kände mig helt överkokt och när jag stod framåtböjd så forsade svetten från mitt ansikte ner i asfalten.
 

Inte så mycket val som sagt så det var bara att fortsätta...
Jag var inte optimistisk minsann, men jag testar och ser om jag kan ta mig löpande till Linghem.
Till att börja med så fick jag lite skugga genom Tallboda och när jag sen kom ut på öppna fälten så fläktade det i alla fall lite.
De 6,28 kilometerna mellan Tallboda och Linghem skulle bli dagens bästa etapp, ja, för nu hade jag insett att för att ta mig hem så skulle jag få dela upp sträckan i kortare etapper med rejäla vilopausar emellan.
Tittade tågtidtabellen i Linghem och såg att jag kom dit tio minuter för sent för att kunna ta tåget till Kimstad.
Ja, jag hade hoppat på om det kommit mer passande.
Etapp tre gick mellan Linghem och Gistad (7,02 km) och trots att det alls inte gick lätt så var det väl inga jättestora problem att klara sig vägen fram.
Ett par backar på slutet gjorde ändå att jag tackade för pausen och den nu nästan tomma vattenflaskan.
Nu lämnade jag Gistad för att ta mig hem (7,31 km) och jag gjorde det nu med den vanliga fartfyllda musiken dundrande i öronen.
Dittills så hade jag för ovanlighetens skull lyssnat på radiosporten.
Kände att uppförsbackarna mellan Gistad och Norsholm tog hårt på mig och den sista som bara mest är en lutning in i Norsholm var jobbig.
Jag hade en tanke om att jag skulle orka upp till bilen i Kimstad om jag fick en vila nere vid kanalen i Norsholm, men eftersom min vattenflaska var tom och jag var så grymt törstig och beroende av vatten så valde jag att strunta i bilen och bara ta mig genom skogen hem.
Drack stora mängder vatten, la ut på facebook att jag behövde skjuts upp till Kimstad senare under kvällen och började sen klättra in genom fönstret.
Ja, husnyckeln hade jag ju i bilen, men jag visste att jag inte reglat ett fönster.
Duschen var skön och maten som redan var klar (tack för det) (lax och blomkålsmos) smakade väldigt bra.
Någon hjälp att ta mig upp till min bil fick jag inte och trots att jag la ut att skjutsen gärna kunde bli vid halv sju i morse så förblev det tyst.
Jodå, några personer gillade min förfrågan, men det kan jag säga, att det hjälpte mig verkligen inte ett dyft.

Det här löparäventyret var ju verkligen en rolig grej, trots att jag hade en usel dag.
Så kul att istället för att springa en runda faktiskt ta sig mellan punkt A till punkt B och att göra det för att man verkligen behöver förflytta sig mellan punkt A och punkt B.
Trots att jag inte var pigg så var det svårt att springa i det där tempot runt 5,15 som jag bestämt.
Det var bara att springa på och tänka på att göra av med så få krafter som möjligt.
Tempot blev 5,00 och då har jag rensat bort pauserna såklart.
Många skulle tycka att vägen jag sprang på skulle vara en mardröm, men jag tyckte att den var riktigt bra.

Man hinner tänka mycket under en sån här tur och eftersom det gick tungt redan från början så kunde jag inte låta bli att fundera på om jag var helt frisk.
Kom på att det enda som var lite avvikande var att jag efter duschen på förmiddagen hade börjat svettas trots att jag inte var varm.
Fick ta en dusch till en kvart senare...
När jag laddade in data från turen så fick jag se att pulsen hade varit väldigt hög.
De senaste två långturerna hade en snittpuls på 167 och 168 och då hade dom ändå gått en bra bit fortare än den här.
Gick tillbaka till den 25 juli där jag hade en tvåmilare med ungefär det här tempot och då var snittpulsen bara 161.
Nu var snittpulsen 175 och visst hade jag då räknat bort pauserna, men i det här passet fick jag ändå pauser som tog ner pulsen innan jag började nästa etapp.

Idag har jag mått bra så jag vet fortfarande inte vad som gjorde att gårdagen inte blev bra.
Jag kom hem i alla fall och det är huvudsaken.

fredag 8 augusti 2014

Intervjuad i Säffle

I Säffle som jag såklart kommer att berätta precis allt om i ett eget inlägg så fick jag vara med om en sak som kändes väldigt spännande och fakktiskt väldigt stort.
Att bara träffa dom här stora inom lchf är såklart jättekul.
Vi märkte att hade man berättat någonting för en person så tog det ingen tid alls förrän många fler visste.
Att jag springer relativt långt utan någon som helst kolhydratladdning eller kolhydratpåfyllning är jag ju medveten om att det är väldigt ovanligt, men när Mattias (som jag och Stina sprang med en dag i Säffle) fick veta att jag skulle springa ett 50 mileslopp (80 km) senare i år så blev många oväntat intresserade.
Kostdoktorn (Andreas Eenfeldt) vars blogg http://www.kostdoktorn.se/ har en miljon besökare i månaden snappade upp detta genom grillröken, tittade på mig och sa med en gång...
-Dig vill jag intervjua!
Först kunde jag knappt tro att det var sant, men när han diret bokade tid förmiddagen därpå på hans altan på campingen så var det bara att inse att det skulle bli av.
Att tacka nej var såklart inte aktuellt.
Alla andra tyckte att det var jättekul och det hade dom väl rätt i.

Klockan 11:00 dagen därpå stegade jag då upp på altanen där Simon, hans medhjälpare hade riggat upp fyra videokameror runt bordet där vi skulle sitta.
Ja, intervjuen skulle alltså videofilmas.
Konstigt nog så var det knappt pirrigt alls, utan jag tyckte bara att det skulle vara så kul att träffa Andreas och sitta där och prata med honom.
Det kändes som om jag verkligen pratade på, kanske lite väl mycket.
Vad vi pratade om tänker jag inte berätta här och nu, men när intervjun kommer upp på hans sida så skriker jag såklart till.
Givetvis så hoppas jag i och med detta att några av alla de som passerar hans sida tittar in här och följer min väg till Västerås den 20 september då dom 8 milen ska fixas.
Min bloggadress uppgav jag såklart ;-)

Mycket böcker blev det

Skaldeman dök upp i gruppen på facebook som bär hans namn efter att någon börjat prata om en nyutgåva av en av hans böcker.
Om man handlade på stört så fick man köpa boken, signerad för 200:-.
Jag skrek till och boken kom i lådan idag.
 
Igår så såg jag att Kostdoktorn hade läst den nya kokboken av Anne Aobadia och han tokhyllade den.
Inte för att är heltänd på kokböcker, men när jag såg att det var en massa olíka kryddsmör, olika röror och såser så blev jag ändå så nyfiken att jag beställde boken.
159:- är ju inte jättemycket.
Väl inne i Paginabutiken så hittade jag en hel bunt med lchf-böcker som var tokreade.
Alltså blev det några till i vår vän kundkorgen.
 50:-
70:-
50:-
30:-
30:-
50:-
195:-
 
Om några veckor så kommer Perlmutters bok (Hotet mot din hjärna) ut och den ska såklart också beställas.
 
Idag köpte jag också dessa...
 

Ett par Set-kalsonger har jag inte köpt på ganska många år nu, men idag var det dags igen.
 
Idag var dagen då man kände att ens jobb är väldigt skiftande och arbetsklädseln snuddar vid semesterklädseln.
Vi hade nämligen vattenkrig ute på gården och det är ju fantastiskt roligt.
Idag var vi fem vuxna som var med och givetvis så lyser det glädje om barnen.
Inte varje dag dom får bomba fröknarna och magistrarna med vatten.

onsdag 6 augusti 2014

Personligt rekord på halvmara

Running 06.08.2014 20:33

Idag åt jag 3 timmar innan löpningen och det gjorde jag helt rätt i.
Att jag alltid startar och oftast inte bara startar utan alltid springer i ett tempo som ligger mellan 4,42 och 4,48 gillar jag inte när jag vet att jag ska springa över två mil.

Ni som är experter på tempo och bpm och sånt kanske kan övertyga mig om att det är klart att det handlar om den musiken som alltid dunkar i öronen på mig när jag springer.

https://soundcloud.com/#carlosladeira/carlos-ladeira-podcast-the-4

Den där kan man ladda ner gratis och jag tycker att det är härligt att springa till den där energin i musiken.
Ibland kommer jag på mig själv med att le långt ute i ödemarken, bara för att musiken just då trallar något skönt sound.

Idag hittade jag då rätt på den här slingan som jag hittills hade två missar av två möjliga.
Att jag hittade rätt idag var i och för sig inte så konstigt då jag smart nog sprang rundan i motsatt rikting och ju visste var jag skulle svänga in.
Frågan var bara var jag skulle komma ut, men den frågan skulle jag ju inte behöva varken gissa eller fundera på....det var ju liksom bara att springa och se.

Inser att jag lyckades hålla ett högt tempo hela vägen och lite kul att kunna se att jag passerade 21,1 km (halvmara) på 1,39,25.
Sen fortsatte jag i det tempot i 4 kilometer till.
Grymt bra återhämtning i benen idag för visst blev det jobbigt för benen i en del uppförsbackar, men väl uppe på toppen så verkade benen bara vara glada att igen vara på platt mark, för då studsade dom vidare som om ingenting hade hänt.

Nu är klockan över midnatt och det är dags att hoppa ner när man börjar 07:00 imorgon.
God natt och tack för en mycket bra dag.

måndag 4 augusti 2014

Kvällslöp och kvällsglass

Det har varit extremt varmt senaste tiden, men idag tog det väl ändå priset.
Handlade lite grädde på hemvägen och när jag trippade ut från affären i Norsholm så slog värmen emot mig på ett sätt som jag aldrig upplevt i det här landet tidigare.
(Första gången jag fått stanna för broöppning i år.
Här sprang jag förbi senare också)


Springa skulle jag göra och det blev en sen och inte alls lång runda.
8 km ner till och runt om i Norsholm.

Sen fick jag glass.
Hemmagjord såklart.
Saffransglassen jag gjorde senast var inte svår att slå vill jag lova.
Dagens smaker (blåbär och lime) blev faktiskt väldigt bra.
(Lät blåbären vara hela vilket gav den mesiga färgen)

fredag 1 augusti 2014

Running 01.08.2014 20:30

Running 01.08.2014 20:30

Som vanligt så har jag tankar innan ett träningspass.
Idag var en tanke att ta bilen upp till Kimstad och därifrån springa Kimstad-Klinga-Skärblacka-Kimstad.
Om jag kör den där rundan fast startar hemma så blir den lite väl lång, antagligen så behöver jag då en skvätt vatten och viktigast av allt, jag måste starta så pass tidigt så att jag hinner hela vägen innan det blir mörkt.
Börjar jag i Kimstad så klarar jag mig utan vatten och det räcker att jag hinner till Skärblacka innan det blir mörkt, eftersom vägen mellan Skärblacka och Kimstad kan springas på gångbana.

Att jag denna dag helt struntade i en sak som jag alltid prioriterar högt kan jag inte riktigt fatta.
Alltid har jag minst tre timmar från mat till löpning, men idag sitter jag och tuggar strax innan klockan 19.
Antagligen så ville jag med detta testa eller vänja mig vid att äta ihop med löpning.
Dåligt test kan jag säga.
Magen var något som störde mig hela tiden, ibland mer och ibland mindre.

Att jag startar i 4,45 tempo som vanligt känns inte heller helt smart, men det slog mig efter fem kilometer att jag kanske vill vara utpumpad redan då...
Allt för att tvingas springa 17 kilometer till, som just utpumpad.
Kanske bra träning...
Inte kul, men bra...
Kanske ??
Efter 9-10 km så bråkade magen mycket och jag undrade om jag verkligen skulle kunna hålla mig löpande hela vägen, eller skulle jag kanske ta en liten genväg.
Det roliga med löpning är att det faktiskt plötsligt kan börja gå lätt, vilket det också gjorde efter ungefär 13 km.
Magen besvärade mindre och benen kändes pigga.
Efter 18 km så kom jag fram till Skärblacka och ungefär då blev det jobbigt igen, mest för magen.
Fick verkligen kämpa de sista kilometrarna och med en kilometer kvar, ungefär vid Grebyskolan så trodde jag att jag skulle spy.
Nu kommer det dröja länge innan jag springer med mat nyss inproppad ...

En sak hände som gjorde mig klart irriterad...
Efter sisodär 7 km så ser jag något ligga mitt på vägbanan.
Något beigt...
Hoppas att det inte är en hare, är min första tanke.
Givetvis så tänker jag plocka bort det för det är stort och är det i tillägg tungt så är det inget som ska ligga där och störa trafikanterna.
Ser vad det är ....
Grrr, så jävla typiskt.
En påse från McDonalds full med förpackningar från det där pisstället.
Vi är slöa och orkar varken laga mat eller ens stoppa skräpet i en soptunna.
Jag hatar McDonalds....