fredag 31 oktober 2014

Imorgon så fyller jag år, typ...

Att fylla år har ju inte varit vidare intressant på ganska så lång tid.
Den födelsedagen som väntar mig imorgon känns långt mer spännande och ändå så fyller jag ju inte år på riktigt.
Att jag aldrig hört eller läst om att någon ska fylla maraton tycker jag är konstigt.
Är det verkligen bara jag som 41 åring tänker att nästa gång så fyller jag 42.
Det är lika många år som det är kilometer på ett maraton.
Är det bara jag som då räknar vidare och kommer fram till ett datum när jag fyller 42 år och 195 dagar??
Tydligen !!!
Visst, kanske kan man påstå att 42 år och 195 dagar inte alls är den rätta dagen för att fylla maraton.
Visst, jag håller med om att den dagen då man fyller 42195 dagar kanske borde vara den riktiga födelsedagen.
Problemet med det är att de allra flesta aldrig får uppleva den dagen och gör man det så får man nog enorma problem att ta sig runt ett maraton.
I mitt fall så fyller jag 42195 dagar den 29 oktober 2087.
Jag är alltså lite drygt 115 och ett halvt år.
Då har jag lagt ner verksamheten, det är ett löfte....

Imorgon ska jag alltså fylla maraton och jag ska också springa maraton.

De senaste loppen jag sprungit har gått ganska som väntat.
Jonas på jobbet har inför båda frågat hur jag tror att det kommer att gå.

Stavanger maraton:
Om det går riktigt bra så kan jag vara i närheten av 3,30 men troligare är att det blir 3,40.
Garanterat mellan 3,30 och 3,45.
Det blev 3,42.

Black River Run-80,5 km.
Troligen kommer det att gå bra i kanske fyra varv (64 km), men sen kommer jag säkert att få gå ibland och springa ibland sista 16 km.
Jag siktar på 10 timmar.
Det blev som så att det gick bra i 60 km fast då hade det gått fortare än vad jag tänkt.
Fick gå mellan 60 och 70 km, men kunde sedan springa hela vägen in i mål.
Tiden blev 9,15.

Ganska rätt med andra ord.

Jag hoppas verkligen inte att jag kommer att ha rätt om morgondagens lopp.
Ska jag gissa så gissar jag nämligen att jag kommer att få stora problem med ett ben, kanske två.
Jag förstår faktiskt inte hur jag ska kunna ta mig runt ett maraton med dessa båda ben.
Som sagt så hoppas jag att min gissning är totalfel.

Jag har sedan den 5 oktober inte sprungit alls och det är pga av mitt högra ben som då under en testrunda gjorde ont.
Det var väntat.
Tanken var att jag skulle ta en kort sväng igår, men jag struntade i det.
Jag ville inte känna att det gör ont.

Det här loppet imorgon är ett lopp som jag absolut vill starta i.
Just för att det är min maratonfödelsedag och jag har sedan ett och ett halvt år tillbaka längtat och riktigt gottat mig åt att få springa maraton på just den här dagen.
Det absolut viktiga med loppet är alltså att starta.
Nummer två blir såklart att fullfölja loppet och trots att jag var allt annat än positiv nyss så hoppas, hoppas jag att jag ska kunna fullfölja det.
Tiden som jag brukar tycka vara intressant är inte intressant den här gången.
Blir tiden intressant så minskar chansen att ta mig i mål.
Tiden kan knappast bli bra när man inte sprungit en meter på fyra veckor.
Till på köpet så har jag varit förkyld i en vecka nu.
En väldigt lugn förkylning som tur är.
Till på köpet så har jag drabbats av någn elak svampsjukdom (tror jag) vilka trivs i värme.
Alltså så vaknar jag många gånger varje natt och kliar ihjäl mig.
Kör en smaskig Detox för den.
Men, men, men....jag är väldigt löpsugen och det ska bli väldigt kul att få springa.
Att få springa med pannlampa med härlig musik i öronen.
Att få springa in i byar där mängder av levande ljus kantrar gatorna.
Folket firar Österlen lyser...
Det blir kul.

För några veckor sedan så skrev jag vad jag skulle göra för att ha så stora möjligheter att vara med i Österlen och utan att kolla tillbaka så var det väl ungefär såhär.

Jag skulle läsa på om vad som drabbat mitt ben och ta hand om det på bästa sätt genom de råd jag lyckats hitta.
Jodå, jag körde massage med både händer och tennisboll, i alla fall de två första veckorna.
Jag skulle träna annat som mage och rygg.
Jodå, från ingen sån träning till ett antal olika magpass och några ryggpass får duga.
Jag skulle också se till att fixa ett nytt armband till min klocka.
 
Titta så fin den blev och vad skönt att jag slapp att skicka in den.
Bara att beställa ett armband på Haga cykel och att byta det var inget problem alls.
Köpte ett snyggt armband av Magdalena som tillsammans med ett gäng andra ska springa lååångt på en färja om två veckor.
Både löpningen och armabndet för en god sak såklart....
Tatuerad med mina födelsedagssiffror skulle jag också bli under den här månaden och det vet vi ju att den saken blev fixad för två veckor sedan.
 
Det här blir spännande och då har jag ju inte ens tänkt på att Runners world som var trevliga och betalade min tatuering (mina tatueringar menar jag) faktiskt vill ha en race report efter loppet.
Det blir kul...
 
 





måndag 27 oktober 2014

Hatad

Jaha, så är man återigen hatad...
Igen ;-)
Jag svär på amen och alla andra snubbar i badbyxor i kyrkan att det inte alls var meningen att det skulle bli så.
Jag sa bara sanningen...
Jo, det handlade såklart om kost.
Eftersom det nu till på köpet handlade om ett barn och extra till på köpet ett barn som inte haft det lätt i livet så borde jag kanske förstått att jag lätt kunde trampa till på en mina.
Pang kan man säga...

Att jag aldrig bara kan berätta händelsen.
Jag gör det nu då.

Gissar att för ungefär ett år sedan så fick jag när jag kollade någon av mina Coventry City-grupper på facebook fick syn på en liten tjej i samband med en match.
Hennes föräldrar kämpade tydligen för att hon skulle få den vård hon behövde.
Hon kan tydligen inte gå.
Dom ville att man skulle gilla deras sida och följa dom i kampen för att tjejen ska kunna gå.
Visst, tänkte jag.
Visst kan jag gilla när det sker något positivt i hennes liv.
Visst hoppades jag att det skulle bli ett bra slut på sagan.

Jag har sett inläggen från föräldrarna, gillat ibland men aldrig kommenterat.
För typ två veckor sedan genomgick tjejen en operation.
Någon dag efter så visade föräldrarna upp att hon minsann inte bara satt upp utan också att hon åt McDonaldsmat.
Hrrgrumpfff, tänkte jag...

Idag var det dags igen.
Ny bild från McDonalds med alla dess äckliga tillehör.

Jag kommenterade....
Som jag ser det, snällt, där jag förklarar att det där är inte mat och att det är ingenting som gör någon människa bättre på något sätt.
Sanningen alltså ;-)

Det blev ett jävla liv, inte bara från mamman och pappan utan också från varenda rackare som såg det.
Jag var den värsta sortens avskum...
Lämna gruppen direkt din negativa nolla....
Hur kunde jag vara så hemsk att inte unna henne som levt ett så jobbigt liv lite god mat.
Och mer därtill....

Hårda ord, men jag kunde inte tycka att jag varit så hemsk.
Var tvungen (väl...) att svara några, bland annat att den där måltiden inte kunde anses som en belöning då kroppen absolut inte ville ha den.
Någon av föräldrarna sa mitt i all skrik mot mig at minsann så hade farbror doktor sagt att det där var just vad hon skulle äta.
Jag förklarade att kostråd från doktorer inte var något man skulle lita ett dugg på.
Sen länkade jag till www.dietdoctor.com
Folket fortsatte att hata mig och tyckte att, åh vad gott för henne att få äta sin goda hamburgare.
Till slut kände jag med ett leende på läpparna att jag struntar i dessa sopor till människor som inte vill veta utan bara tror att man är hatisk för att man skriver, så jag gjorde som dom sa och lämnade gruppen.
Konstigt nog så fick jag ändå fortsatt kommentarerna från just det inlägget.
Mycket diskussioner om mig vill jag lova.
Kul :-D
Någon sa att jag var en fitnessguru...
Någon sa att jag kunde jogga vidare och dricka min energidryck...
Dom skulle bara veta....
Någon sa att han är visst en löpare, men nu har han ett brutet ben...
Okej, är det av alltså ? ;-)

Efter en halvtimme så började dom ändå ändra lite på sina tankar och flera sa att han den där Mr. Olsson kanske faktiskt ville hjälpa, men att han gjorde det på ett klumpigt sätt.
 Började fundera på om jag nu efter att ha traskat ur grupen kanske att jag skulle få ett privat meddelande från föräldrarna eller någon annan.
Funderade på om jag själv skulle skriva ett.
Jag lät bli.

Efter ett tag så dyker den här bilden upp i deras kommentarer...

Det var flera som tyckte att det var jättekul att jag var på bild med en kaka.
Vid det här laget så kändes det ändå lite frustrerande att inte kunna svara...
Jag skickade ett meddelande till hon som hittat kakbilden där jag förklarade att den här kakan var bakad på mandelmjöl och inte en gnutta socker i.
Sanningen igen....

Nu har det blivit tyst bland kommentarerna och inte har jag fått svar av hon jag skickade till.
Vi kanske kan stänga saken då, hatad och klar...

lördag 25 oktober 2014

Inte ens nära

Här sitter jag med trasigt ben, utan pengar och utan möjlighet att ta en vecka ledigt, bara sådär...
Jag har i och för sig hört att viljan kan flytta berg, men ärligt talat så är jag nog ganska långt ifrån detta.



Ultraveckan på Playitas 2014

Lite längre, lite lugnare – lite roligare. Allt fler får upp ögonen för att springa ultra, alltså längre än ett maraton. Men hur ska man egentligen träna för ett ultralopp? Och hur ser ultralöparens mentala träning ut? Häng med till Playitas Resort tillsammans med ultraprofilen Rune Larsson, bloggaren och wannabe-ultralöparen Petra Månström samt bloggaren och ultralöparen Maria Thomsen.
Oavsett om du är rutinerad ultralöpare eller aldrig tidigare har sprungit ultralångt så är du varmt välkommen till Ultraveckan på Playitas 2014. Huvudledare för veckan är ingen mindre än en av svensk ultralöpnings absolut största profiler – Rune Larsson. Runes två sidekicks är inga mindre än Petra Månström (bloggare och journalist) Maria Thomsen, för de flesta känd som ”MarathonMia”. Tillsammans bildar de en oslagbar ledartrio för Ultraveckan.

Veckans innehåll

Under vår ultravecka på Playitas erbjuder vi ett spännande och varierat program bestående av träningspass och föreläsningar. Ön Fuerteventura är Kanarieöarnas näst största ö och bjuder på underbara stränder, ett dramatiskt vulkanlandskap och ett rikt djurliv. Klimatet är soligt och torrt men hettan är aldrig plågsam och det blåser alltid uppfriskande vindar vilket borgar för fantastiska löparupplevelser. Veckans höjdpunkt blir långpasset över sex mil – glöm för allt i världen inte kameran för det här blir något att skriva hem om. Du kommer få testa diverse övningar specifika för just ultralöpare. Under veckan kommer vi också att springa ett väglöst långpass på cirka tre mil i det exotiska landskapet. De morgnar som det inte står långpass på schemat väcker vi kroppen med en skön morgonjogg på dryga timmen. Vi kan garantera en fullmatad vecka med massor av skratt, ny kunskap och härlig träning i glada vänners lag.

Om ledarna

Rune Larsson sprang sitt första maraton bara 16 år gammal, men det var längre distanser som lockade mest. På hans meritlista finns bland annat en rodd över Atlanten och en löptur tvärs över USA. Dessutom har han tre segrar i Spartathlon, ett ultralopp över 246 kilometer där endast en tredjedel av alla startande tar sig i mål under maxtiden på 36 timmar. Runes träningsfilosofi är att det ska vara roligt att springa och att man ska träna på ett sådant sätt att man alltid ser fram emot nästa pass.
Petra Månström, tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar. Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Målet för 2014 är att genomföra bergsultramaratonet Swissalpine Marathon på 78 kilometer.
Maria Thomsen, för de flesta känd som ”MarathonMia”, är tjejen som slutade röka, gick ner 30 kilo och slog vad med sin bror om vem som var snabbast på maran. Hennes passion är de riktigt långa loppen och hon har bland annat som en av få svenska kvinnor tagit sig i mål på Spartathlondistansen, alltså 246 kilometer, under ultraloppet GAX Trans Scania. Dessutom kan hon stoltsera med att vara den enda kvinnan som har tagit hem segern i Fotrally, en utmaning utöver det vanliga där deltagarna går och går tills det bara är en person kvar.
Varmt välkommen!

Förstår ni...??
Rune ska dit...
RUNE!!!!

Mitt spelkonto visar nu 2060:-
Om det visar 10000:- om två dygn så har jag nog råd.
Att få ledigt kan bli svårt, men om jag hittar en vikarie så kanske....
Men....jag är ju skadad...
Snyft....
Undrar när jag ska få träffa Rune.

 

torsdag 23 oktober 2014

Ska jag anmäla mig nu eller vänta till imorgon ??

Hittade ett intressant lopp...
Ja, det är min nya hobby att göra just det.
Som vanligt (känns det som) så är loppet på västkusten, men eftersom vi nu snackar den 18 juli så har väl ingen dött av att ta sig en tripp till västkusten.
Risken att jag ska behöva ta ett dopp efter det här är nog relativt hög.


Lurs backyard Ultra

 

Ett annorlunda ultralopp

 

Välkommen till den första upplagan av Lurs backyard Ultra

 

Lurs backyard Ultra är ett annorlunda ultralopp som går på en ca 6,3 km lång rundbana med start varje hel timme. Starten går kl 10:00 och alla som hunnit runt banan startar igen för nästa varv kl 11:00, sen kl 12:00 o s v. Den som inte tar sig runt till nästa start är ute ur loppet. Så fortsätter loppet till endast en man och en kvinna är kvar i tävlingen. Var och en springer så många varv man vill eller orkar.

 

Idén till loppet har vi tagit från Sharon Broadwell i Oslo där loppet går under namnet Det Røde Husets backyard Ultra, som i sin tur är inspirerat av Big's Backyard Ultra i USA.

 

Tid och plats:
Lördag den 18 juli 2015, start kl 10:00 vid Lurs Bygdegård i Lur, Tanums kommun

 

Tävlingscenter, start, varvning och mål

Lurs Bygdegård, ca 12 km NÖ om Tanumshede.

 

Banan

Banan är ca 6,3 km och består av blandat underlag.

 

Anmälan
Antalet platser är begränsat till max 75 deltagare. Anmälningsavgiften 120 kr betalas in på bankgiro 173-8467 i samband med anmälan. Din anmälan är giltig först när din betalning inkommit. Sista anmälningsdag är 10 juli. I mån av plats kan efteranmälan göras på tävlingsdagen för 150 kr.

Medlemmar i Svenska Marathonsällskapet och tidigare deltagare i Lursjoggen erhåller 20 kr rabatt.

 

Vätska/energidepå

Saft, vatten, frukt, nötter, godis mm finns vid start, mål och varvningen.

 

Servering
Servering finns inne i Bygdegården. Där kan du köpa kaffe, dricka, korv, smörgåsar m.m. Ta med dig kontanter.

 

 

 

 

 

Nummerlappar

Din nummerlapp hämtar du ut vid Lurs bygdegård mellan kl 08:30 - 09:30 på tävlingsdagen.

 

Omklädning och toaletter

Toaletter och möjlighet till omklädning finns i begränsad omfattning inne på bygdegården. Duschmöjligheter saknas.

 

Förvaring

I bygdegården kan du lämna din väska med kläder mm, men där finns ingen bevakning.

 

Parkering

Parkering finns vid Lurs Bygdegård.

 

Priser mm

Alla deltagare erhåller loppets medalj. Utlottning på startnummer.

 

Övrigt

Genom att delta godkänner du att vi publicerar ditt namn och resultat på hemsidan.

Allt deltagande sker på egen risk.

 

Upplysningar

På hemsidan www.teamet.se/lurs-ultra finns mer information. Sidan uppdateras kontinuerligt. Här hittar du också startlistan.

 

Hör av dig om du har några frågor eller funderingar.

 

 

Varmt välkomna!

Monica & Tommy

Arrangör: Team Mo & To Kost och Motion

 

 

söndag 19 oktober 2014

Långa lopp

Att jag inte på något sätt är tränad för en jättelång löptur vet jag så väl, men att drömma är tillåtet och fantastiskt roligt är det också.
Läste Johan Steenes race report från Spartathlon 2013 och det var minsann ingen klang och jubelföreställning, men upplägget att springa från punkt A till punkt B på asfalt lockar mig.
Spartathlon är väl vad jag kan minnas typ 25 mil.
Comrades i Sydafrika som har samma upplägg är 9 mil.
Finns det inga såna här lopp i Sverige ??
Varför ska alla våra ultralopp leta sig ut bland rötter och bråte i  naturen ??
Antagligen så vill alla (nästan) ha det så.

Tur att jag får springa Östgötamaran i slutet av augusti nästa år.
Gissningsvis så kommer jag få nog av asfalt och både punkt A, B och de flesta andra bokstäver, trots att det loppet "bara" är en mara.

Som det känns nu och om min kropp håller så kan det bli en bunt maratonlopp 2015.

Östgötamaran 29 augusti är jag anmäld till redan.

Oslo maraton den 19 september blir bra....
Amsterdam maraton den 18 oktober känns rätt...
San sebastian maraton den 29 november skulle vara jättekul.

Idag har jag även tittat på möjligheter för...
Kiev den 26 april
Prag den 3 maj
Riga den 17 maj.
Kanske en av dessa, men jag har för mig att Prag är populärt och brukar bli fullt tidigt.

Jag följer Marathonguiderna på facebook och dom har en massa lopp.
Gran Canaria den 25 januari låter lockande, men avstår nog...

Att den där Stockholm ultra ligger den 8 augusti är inget jag gillar alls.
Det verkar inte vettigt att springa 100 km i stekhet sommarvärme.
Inget för mig, men renar det så vill jag springa....

Jag har sett det här loppet tidigare, men jag fick ännu mer lust nu.
http://www.budapestmarathon.com/en/balatonsupermarathon/
Man springer alltså 195 kilometer, inte allt på en gång utan under fyra etapper på lika många dagar.
En dryg mara om dagen med andra ord.
Visst låter det kul !?
Runt en sjö borta i Ungern.
Japp, jag är megasugen.
19-22 mars pågår härligheten.

Nog för att jag visste det innan men hoppla vad mycket lopp det finns där man ska upp och ner i bergiga små stigar och där man ska springa med ryggsäck innehållande allt man kan tänka sig behöva, både i nöd och lust...
Inte min grej att springa med ryggsäck och bergsstigar tror jag inte heller är så kul.
Mycket möjligt att jag faktiskt skulle tycka att det vore kul om jag väl provade.
Jag har ju en dröm att springa ultratrailen på Madeira så vi får ta stigarna...ett annat år.

Ni som läser detta tycker jag ska berätta för mig var jag ska springa.
Jo, kom igen nu...
Jag bangar säkert inte utan slår till på alla ideér :-D

Nu ska jag slå mig i säng så att jag vaknar imorgon.
Natti

lördag 18 oktober 2014

Vikt

Jag försökte nyss att söka om jag pratat vikt tidiagre här i bloggvärlden och visst dök det upp en del gammalt snack, men då handlade det inte om min egen vikt så vi glömmer det.

Att jag nu igen började fundera på vikten var för att jag läste om Johan Steene.
Han är 183 cm, dvs. en liten centimeter kortare än mig.
Han väger 68 kilo +-2 kilo.
Nu har ju inte jag vägt mig på länge, men jag gissar med viss säkerhet att jag väger mellan 79 och 80 kilo.
10 kilos skillnad.
10 kilo är mycket.

Ehhh...kanske borde jag inte visa den här bilden, men strunt samma...
Den är från 1996 och jag är smal.
Tycker att jag är smal nu, men det är en väldig skillnad mot den här bilden.

Att gå ner 10 kilo är inget jag satsar på, men nog borde jag kunna gå ner 3-5 kilo.

Hur ska jag då göra detta, när jag anser att jag äter optimalt som läget är just nu?
Ärligt talat så vet jag inte, men jag får från och med nu mer anteckna vad och när jag äter.
Kanske testa igen att hoppa över mejerivaror ett tag.
Kanske testa 16/8 fullt ut....nästan så att jag äter så redan, utan att egentligen vara ute efter det.
Tidigare så har jag gillat läget med den vikten jag har, men löpmässigt så vore det inte fel alls att väga lite mindre.

Återkommer i ämnet...

fredag 17 oktober 2014

Tatueringar

På lunchen i torsdags så tog jag mig ner till House of pain för att skaffa mig inte bara en utan två tatueringar...
Jag som inte gillar tatueringar...
Låt oss ta snacket sedan och istället börja med att visa upp hur jag numera ser ut.


Det här är alltså mitt vänstra lår.
Lite kul att många kommer att klia sig hårt i huvudet för att dom inte alls fattar vad dessa siffror står för.
För er som läser här och inte vet så kan jag avslöja att det här är maratondistansen i meter.
Till på köpet så fyller jag 42 år och 195 dagar den 1 november.
Då ska jag springa maraton :-D
 
Den här sitter mellan halsens nedre del och upp mot vänster axel.
En ultrarunner är en person som sprungit ett lopp som är längre än ett maratonlopp, vilket jag gjorde under Black river run´s 50 miles i september i år.
Känns underbart att äntligen vara en ultra och att nu få bära den här tatueringen.
Hoppas såklart att det blir många ultralopp i framtiden.
 
Börjar jag på något sätt gilla tatueringar ?
Kommer det att fortsätta bomba ner tatueringar på min kropp ?
Ska försöka gissa mig fram svar på dessa frågor snart, men vi kan väl kolla vad jag skrivit om tatueringar tidigare, både på den här bloggen och mina två tidigare bloggar.
 
skrivet 071105
 

Tatueringar...

Ända fram till den dagen, eller snarare kvällen i november 1995 när jag själv förstod att jag skulle ha en tatuering har jag varit emot dom.
Jag har mest varit emot dom efter den kvällen också....
Den 1 april 1996 var datumet då jag fick min på vänster överarm.
Jag måste säga att jag hde motivet klart i precis samma ögonblick som jag bestämde mig för en tatuering.
Förstår faktiskt inte hur man kan bestämma sig för att man ska ha en tatuering och sedan bestämma motivet.

Varför pratar jag om detta just idag ??
Joo, idag har jag sett tre stycken tatueringar live men också en bild på en.

Tjejen på bilden fanns på en dejtingsida men jag kan säga att något så bläigt hos en tjej som en tatuering (i detta fallet en ros) på ena bröstet eller mellan dom finns inte....tvi...

Den första jag såg idag var på gymet och den föreställde jesusfigurens (jag skriver inte jesus eftersom jag anser att han varken fanns eller finns på det sättet som folk inbillar sig) ansikte.
Ett fult äckligt ansikte av en skäggig, långhårig man hade han över hela överarmen.....sjukt= jepp

Den andra var i omklädningsrummet.
Över hela vänstra skuldra hade denne man en sol med ögon, näsa och mun och ut ur munnen kom en liten tunga.
Den skulle ha kunnat vara(och var det antagligen också) ritad av ett 9 årigt barn.

Den tredje hittade jag i duschrummet.
Synd att säga att jag tittar på män i duschrummet men den här dagen så tittade jag på tatueringar, det vet vi i alla fall.
En man som mycket väl hade kunnat vara med i ett riktigt häftigt mc-gäng kommer gående med en bild på "Alf" på vänster överarm.
Minns ni rymdvarelsen Alf som gick på tv för 20 år sedan.
Jag måste säga att jag diggade Alf skarpt på den tiden och jag skulle garanterat skratta friskt åt honom nu också men HALLÅ....EN TATUERING....

Hade egentligen en del annat att prata om här bl.a. morgonradioprogram, folket i gymet och dagis......men det tar vi en annan dag.
Och ni (om ni nu är några) så kan ni omöjligtvis hålla med mig om allt som jag skriver här, så för sjutton komentera tack....!!!!

Puss och kram

skrivet 110306
 

Fotbollsspelarens beteende...

Jodå, jag tycker absolut att man kan klia sig i huvet både en och två gånger för att fatta vad dessa fotbollspelare håller på med ibland.
För det första så undrar jag varför en stor del av dom har bombat hela underarmarna med tatueringar ??
Fullständigt nerklottrade...
När jag skaffade min tatuering så fick jag höra om att färgen i tatueringen innehöll ett gift som gjorde att man garanterat ville skaffa sig fler tatueringar, dvs mer gift.
Tog min den 1 april 1996 och vi kan väl konstatera att giftet fortfarande inte nått min hjärna eftersom det inte blivit någon mer.
I fotbollsvärlden kan man verkligen tro att giftet sprider sig som den värsta pestsmittan till och med mellan spelare.
Undrar om det är giftet eller om det är för mycket fritid, för mycket pengar eller kanske att fotbollsspelare är så korkade ??
Fult är det i alla fall...
Tänk om varenda tennisspelare skulle vara nedklottrat på det där viset...tror inte att det kommer att hända.
 
 
skrivet 140501
 
 

Tatueringstanke

Jag är som ni säkert vet klart skeptisk till tatueringar trots att jag själv satt där i stolen den 1 april 1996 och blev förgiftad på livstid.
Den gången så var motivet givet och fanns i min hjärna och i mitt hjärta redan innan jag kom på att det skulle bli en tatuering.
Ärligt talat så är det nog motsatsen som jag är skeptisk till...
Alltså att bestämma att man ska ha en tatuering först och sedan börja leta motiv.
Nu får jag bara acceptera att alla inte är som jag och enbart hålla tyst och inse att alla gör som dom vill med just sin kropp och sina pengar.

Jag har väl varit inne på att ha någonting slingrandes från överarmen upp till halsen, men den tatueringstanken har stannat vid en dålig tanke.
Vissa har varit inne på att jag borde ha en elefanttatuering, men den iden har jag aldrig känt mig stödjande i.

Nu har jag däremot en ide som kommit i rätt ordning och därför kanske kommer at bli av.
Motivet är klart i mitt huvud och jag gillar tanken på att ha den som tatuering.
Roade mig med att bildgoogla lite nu för den här tatueringen borde jag inte vara ensam om.
Hittade många som såg ut ungefär så här:
Börjar ni förstå hur min ska se ut ?
Just det...
Passar ju extra bra nu när jag just fyllt 42 och den 1 november fyller 42 år 195 dagar.
Maratonlopp den dagen såklart och varför inte en tatuering strax innan ??!!!!!
 
                                                              skrivet 140910
 

Jag vann !!!!!

Jag kan faktiskt inte minnas senast jag vann en tävling eller en utlottning av något som helst slag och visst kan det väl, i alla fall delvis bero på att jag sällan skickar in något nu för tiden.

När det för en månad eller två sedan kom ett mail från Runners world som handlade om löpartatueringar så blev jag såklart intresserad då jag inte bara funderat på utan till och med bestämt mig för att skaffa just en sån under den är hösten.
Först förstod jag inte att det var en tävling, men sen visade det sig att om man delade med sig av sin drömtatuering med löparanknytning så kunde man vinna ett presentkort på tatueringen.

Eftersom min tatueringstanke inte bara var en vild idé utan också hade en liten rolig historia bakom så skrev jag och delade med mig av den.
Just där och då så tyckte jag ju själv att min historia och plan var bra, men att jag skulle vinna föll mig nog aldrig in.
Inte haft en tanke på tävlingen sedan den dagen, men idag kom det då ett meddelande från Runners world på facebook att vinaren var utsedd.

Så här stod det....

Vi säger grattis till Fredrik Olsson som vill hylla löpningen med följande tatuering och motivering. Fredrik vinner tatuering till ett värde av 2000 kronor hos Salong Betong.

"Jag har det senaste året sprungit maraton i Finspång, Vansbro, Barcelona och Valencia. Snart dags igen i Stavanger. Den 1 november så fyllar jag maraton, dvs. 42 år och 195 dagar. Då har jag länge tänkt att springa ett maraton, men jag har trott att jag skulle få göra det själv. Nu har jag hittat ett lopp (Österlen maraton) just den dagen och givetvis så åker jag dit. Ihop med allt detta så tänker jag tatuera in siffrorna 42195 på mitt vänstra ben."

Ett mail hade visst också dykt upp....

Hej Fredrik!

Stort grattis – det blev du som vann Löpartatueringen på Salong Betong! Vilken bra motivering – vi ser fram emot att få både vidare rapportering från Österlen Marathon och bilder på tatueringen:) Jag kopplar här ihop dig med chefredaktör Stefan Larsén som kommer hålla i den vidare kontakten med Salong Betong.

Lycka till med loppet, tatueringen och löpningen!




Vänliga hälsningar

Nina Nyström
Webbredaktör / Online Editor

RUNNER'S WORLD


Fantastiskt kul självklart !
Tatueringen hade jag gjort i vilket fall som helst, men vad kul att vinna och vad kul att dom vill ha rapport från maarn och bilder på tatueringen.
Min enda chans att komma med i Runners world :-)
Prissumman på 2000:- är ju mer än vad jag hade tänkt att lägga ut.
Frågan är nu vad jag ska hitta på för att i alla fall närma mig 2000:-?
Kanske inte alls mer än vad jag tänkt ?
Kanske just något mer ;-)
 
 
Jaha, är vi nu redo att hugga tag i de två frågorna nu då ?
Kanske, vi får se...
Som synes hade jag ju en undran om jag på något sätt skulle utöka min tatueringsidé när jag skrev för dryga månaden sedan.
Att jag på den månaden hann bli en ultralöpare när jag sprang i mål uppe i Västerås så blev det intressant att på något sätt uppmärksamma den hedrande titeln.
Det blev alltså som jag tänkt från början en enkel 42195 tatuering på benet + en ultrarunner tatuering uppåt vänstra axeln.
Det känns kanon.
Båda dessa kan och är normalt gömda, men lite beroende på ringningen på tröjan så kan man kanske skymta ett U...
Kul tycker jag.
Den på benet syns om jag har korta shorts på mig vilket jag har ibland när jag springer.
 
På frågan om jag plötsligt har vänt och nu gillar tatueringar så är nog svaret NEJ.
Dom här två tatueringarna anser jag är lite mer vilda än den förra jag gjorde.
Jag gillar att man får ärr för det syns att man gjort något och verkligen levt.
Tatueringar är ju en annan sak men dom här två tatueringarna säger ändå lite om vad jag har blivit för en person.
Jag lever och jag ser ut som den personen jag är...
 
Om det blir fler ....?
Inte omöjligt alls, men antagligen så dröjer det några år.
 
 

 
 


torsdag 16 oktober 2014

Johan Steene

Trots att jag verkligen har haft en körig vecka med kvällsaktiviteter hela kvällarna  så har jag varit ovanligt jättepigg.
Idag när jag åkte hem så skrek min kropp....JAG VILL SPRINGA!!!!!!!
Duggregnet målade min framruta och temperaturen visade 8 grader, men jag vill springa.
Varenda gångväg och trottoar såg inbjudande ut.
Men....som jag tidigare sagt, ingen löpning förän den 30 oktober...
Vila benet är det som gäller.

Jo, Jonas Berqvist berättade igår om Johan Steene som är ultralöpare och som äter lchf.
Va...det hade jag ingen aning om ??
Jag har sett Johans namn både här och där och jag vet att han är en riktig stjärna när det gäller ultralöpning.

Jag kom hem relativt sent igår, men jag kunde inte hålla mig ifrån att försöka hitta mer information om Steene och hans kost.
Hittade en blogg minsann, http://bitihop.se/
Detta skriver han under rubriken "näring"
Jag tycker mycket om att äta och dricka. Till vardags håller jag mig till LCHF. Men är det fest och kanske mycket träning så blir det burkvis med Häagen-Dazs.
På tävlingar äter jag numer mycket av det som finns på matstationerna även om jag undviker bullar och kakor. Inbillar mig att jag lätt får magproblem av sådant. Tidigare var jag ganska strikt med att undvika kolhydrater även under lopp. Men tror nu, när jag fått lite mer erfarenhet, att jag kan prestera bättre om jag kompletterar fettdriften med socker då jag anstränger mig mycket. Så för nu får det vara så. Tills jag börjar tro på något nytt.
Om jag kan välja själv och ha med mig kalorier till en tävling, brukar jag använda majsstärkelse, ett pulver som man blandar med vatten. Denna stärkelse ska, enligt tillverkaren, vara långsamma kolhydrater som inte höjer blodsockret så mycket så insulintillförseln ökar. Därmed kan fettdriften och ketonerna fortsätta fungera som bränsle säger Dr Attia. Till det fyller jag på med grädde, ägg, ost och numer grekisk youghurt. Långt in i loppen, ofta efter 10h, så tar jag även cola, kaffe, chips och annat smarrigt som finns på stationerna.
På träningsrundor har jag mycket sällan med mig vatten och ännu mer sällan kalorier. Men mina längsta rundor är ca 30km och då tycker jag inte att det behövs. I Sverige är det ofta så svalt så det är bara på de varmaste sommardagarna som jag behöver ta med en vattenflaska på de längre passen.

Mycket intressant att han liksom jag testar sig fram och att det inte alls är säkert att han kör samma upplägg i framtiden som han gör nu.
Samma tankar angående vattentillförsel också.

Det han skriver om träning vet jag inte riktigt vad jag ska säga om.
Att en sån som han måste springa mycket förstår jag såklart, men att han lägger upp passen så här hade jag inte gissat.

Träning för långdistans

Jag tror på mängd inte fart. Tror och tror, jag behöver sällan fart men ofta mängd för de lopp jag ställer upp i. Många steg. Så därför samlar jag på kilometrar. Joggar ofta men ganska kort. Sällan pass över 15km. Pass över 30 km sker bara några gånger per år om man inte räknar med tävling. Det verkar hålla mig ganska skadefri. Men det viktigaste är att jag aldrig riktigt tröttnar. Det är klart att i de tunga volymveckorna är det segt att ge sig ut. Då är man riktigt sliten men annars är joggingen allt som oftast förknippad med vällust. Jag förespråkar inte att man ska komma hem med blodsmak i munnen och inte klara av att stå i duschen. Då skulle jag direkt tappa glädjen och snart viljan. Tassa på!

Johan på kullen

Hur jag tränar

Jag försöker få till två mil om dagen. Sällan allt på en gång utan tassar vid flera tillfällen per dag. Det är såklart väldigt individuellt hur man gillar att träna, ”kvalitet eller kvantitet”, men jag får självförtroende av många mil. Jag joggar lugnt och kör mycket sällan med fart. Jag har inget träningsschema utan transportjoggar och försöker sticka ut när det finns tid. Eftersom jag delar upp milen på många tillfällen får kroppen lära sig att vara igång ofta. Och det viktigaste för mig, jag blir inte lika less på det som när man måste vara ute flera timmar i stöten…
Det är superviktigt att hålla passionen vid liv. Annars går det inte! Det viktigaste för mig är att jag vill känna suget efter löpning ända tills döden skiljer oss åt. Det suget går att förstöra genom att göra för mycket eller göra fel. Så gör inte det. Gör rätt.
Jag tränar ingenting annant än löpning. Jag strechar inte. Jag har inget riktigt schema eller olika typer av löppass. Jag kör aldrig intervaller utan springer lite fortare när det känns kul och kropp och knopp vill.
Tröskeln att komma ut blir inte lika hög om sträckan är kort. Motivationen kan behållas hög, det blir roligare, vilket är nödvändigt om man ska jogga mycket. Om jag alltid skulle komma hem med brinnande lungor, spotta blod och inte kunna stå och duscha efter ett pass, skulle jag nog tappa glädjen i löpningen ganska snabbt. Men här är ju löpare olika, vissa älskar att ta ut sig helt och köra schemalagd intervallträning. Dessa runners når nog både bättre resultat och det snabbare än om man kör på min lojja tass-stil. Men jag har ju fastnat för det här lååånga lååångsamma.
Inför långa lopp försöker jag börja trappa upp ca 4 veckor innan och stegrar antalet kilometrar tills det är ca 1 vecka kvar till start. Då går jag ner till ca 1 mil per dag och kör så nästan ända fram till loppet om möjlighet finns. Det kan bli rätt många mil dessa veckor och då är löpningen inte kul. Då är det ett ”jobb”. Men motivationen kan hållas hög ändå eftersom det finns ett tydligt slut och mål med misären. Under ett hårt träningsblock använder jag även nätterna. För att hinna med mer än 4 mil per dag utanför arbetstid måste jag gå ner i sovtid. Det går att vänja sig med det med. Dessutom ser jag det som mental träning eftersom loppen ofta kan sträcka sig över natten och det är skönt att veta att man klarar sig på lite sömn.
När jag kommer ur ”mörkret” och ploppar fram på andra sidan av en sådan tuff träningsperiod så känner jag mig alltid lite stolt men mest lättad över att det gick. Att jag inte är trasig. Det blir så fantastiskt att trappa ner i sträcka från över 4 mil till först 3 sedan 2 och till sist kanske bara 1 mil om dagen. Vilken lathetslyx!

Mina tips för träning

VIKTIGT – Jogga inte värre än att du vill ta en tur imorgon också!
  • Transportlöpning – För att hinna med mycket löpning i vardagen så transporterar jag mig till fots. Jag springer till och från jobbet så ofta jag kan. Även om vi ska bort på helgen och avståndet är det rätta.
  • GPS – Jag samlar kilometrar. Att ta ett extra varv runt kvarteret för att komma upp till nästa hela kilometer är inte helt ovanligt för mig. Datainsamlandet gör att det blir väldigt tydligt hur mycket jag springer och hur mycket jag har kvar för att komma dit jag vill i träningen. Bra redskap! Ibland kan jag snegla på farten också.
  • Skriv träningsdagbok – Samma typ av motivator som ovan samt att det är bra att kunna hoppa tillbaka och utvärdera träningsblock och gamla tävlingar. Hur fort sprang jag i fjol, vad åt jag, vad tänkte jag, hur mycket regnade det osv.
  • Bra kläder – Jag gillar inte att frysa och vara blöt. En bra regnjacka med ventilation under armarna och ett par regnshorts är livsviktiga under vinterhalvåret. Stora tumvantar har jag när det är minusgrader.
  • Varva skor – Jag roterar kontinuerligt på ungefär fem par skor. Inga skor är perfekta så därför tycker jag det är skönt att kunna använda olika modeller hela tiden. Fötter och ben får arbeta lite annorlunda beroende på skotyp och kanske därför inte slits ner på samma sätt.
  • Bra ryggsäck – För transportlöpning krävs en bra ryggsäck. Den ska vara lätt men slitstark. Skönt är det inte med ryggsäck men den ska gå att spänna fast bra så det inte skumpar för mycket.
  • Spring på natten – För att vänja sig vid att vara igång dygnet runt är det bra att jogga lite på nätterna ibland. Särskilt härligt om man kan passa in så man får vara med om gryningen. Det händer dock mycket sällan och nattlöpning är oftast bara rena pannbensövningar.
  • Näring – Träna utan att tillföra kalorier. Jag dricker inte heller om det inte är riktigt långt och väldigt varmt. Det behövs inte och under träning är det bra att uppfostra kroppen till att så är fallet.
  • Terrängval – Jag bor så till att jag springer mycket asfalt. Men om jag ska springa ett backigt lopp lägger jag in så mycket backar jag kan i träningen. Viktigt med utförslöpning också. Det är verkligen en färskvara och måste underhållas innan lopp med mycket berg. Välj underlag efter vad du tränar inför.
  • Vila – Vila inte. Rör på dig varje dag. Om du måste sitta still en dag har du sprungit för hårt eller för långt dagen innan. (Sitta still gör man bara några dagar efter en stor uttömmande tävling.)
  • Sällskap – Med en kompis vid sidan blir det roligare. Och roligt måste man få ha ibland.
Jag får absolut spana vidare om vad den här mannen gjort och tänker göra med löparskorna på...

Skilda världar



Onsdag: Föreläsning i Linköping med herrarna Eenfeldt och Bergqvist, ämnet LCHF.
Torsdag: Hälsokväll för att minska hjärt-kärlsjukdom i Skärblacka.

Om vi inleder med onsdagens tripp till Linköping så var den som väntat trevlig och bra på alla sätt och vis.
Kul att träffa Tommy igen och självklart också att träffa andra bekanta, men också kul att prata med nya bekantskaper.
Pratade med Simon om intervjun som han filmade och gav honom såklart beröm.
Majoren har jag tidigare bara sett i datorns värld men nu fick vi också en pratstund.
Spännade att han har ett stort intresse för att förbättra skolmaten.
Jonas och Andreas hälsade jag bara på, men dom var ju upptagna med sitt.

Jonas började med att prata om att saker och beteenden är vanligt förekomande, men varken rätt eller normalt ändå.
Att det som var normalt för tjugo år sedan har en helt annan normalnivå idag.
Bara för att alla andra gör en sak så betyder det ju knappast att det är rätt eller smart.

Hans recept på att må bra och få en kropp på både insidan och utsidan redo att klara livets alla lägen var dessa fyra punkter.

* Strikt lågkolhydratkost, dvs. under 20 gram kolhydrater/dag.
* Funktionell styrketräning, dvs. sån träning som våra grottsläktingar sysslade med. lyft-drag-knuff mm med hela kroppen inblandad i ta-i-andet.
* Aminosyror, lägga till t.ex. den grenade aminosyran BCAA för att ta hand om dina styrketränande musler.
* Måttlig fast, som i Jonas eget fall innebär 16/8 under veckans fem arbetsdagar.
Han äter inget mellan 20:00 och 12:00.
Han sa det inte igår men har tidigare sagt att han ofta tränar tiden där på förmiddagen innan matfönstret öppnar igen klockan 12.

Han poängterade också att många sätter igång och tränar när dom i övrigt i livet inte alls är redo varken för träning eller så mycket annat.
Visst är träning bra, men det finns saker som är viktigare för din kropp både när det gäller viktnedgång och hälsa i stort.
Det viktigaste längst ner med andra ord.

Så skönt att få höra såna här saker som det visserligen känns som om det stämmer på mig...
Salt är kanon!


Intressant det här med prestationskolhydrater.
Alltså om man utöver den vanliga lchf-vardagen boostar upp sig med kolhydrater av något slag, inför eller under ett lopp.
Frågetecknen är ju för att här finns det ingen mall till alla utan det är bara att pröva sig fram och se vad som passar än själv.
Något som jag insett för länge sedan och som jag jobbat med under träningspass och tävlingar.
Att skriva upp det jag äter de 24 timmarna innan passet är jättebra för att gå tillbaka och titta på, med facit i hand.
Inte kolhydrater alls har ju varit i mitt fokus den senaste tiden, men det är ju inget som jag är färdigtestad med alls.
 
 
Det här var mycket intressant och mycket kul.
Inte många som vet vem Johan Steene är, men eftersom jag numera är i ultralöpningsvärlden så vet jag vem han är.
Hade ingen aning om att han åt lchf.
Så skönt att se att en sån stjärna väljer det alternativet.
När jag kom hem så hittade jag Johans blogg men jag känner att han får ett eget inlägg här ikväll eller imorgon.
 
Jonas föreläsning har samma grunder som de övriga tillfällena som jag hört honom, vilket såklart inte är så konstigt.
Däremot angriper han sakerna på helt olika sätt varje gång vilket är jättekul och intressant.
Visst ja, han pratatade om Alanin också vilket jag måste undersöka vidare...
 
Andreas föreläsning kände jag helt klart igen, men det känns skönt att känna igen sig i bilder och tal, på något sätt.
Han körde lite basic lchf först och sen drog han lchf vid viktminskning och lchf för diabetiker.
Blodsockerhöjande mat
Det här är ju ända ganska enkelt.
En folder till de stackars diabetespatienterna om vad dom ska äta.
Exempel på sådan mat sägs vara frukt, ris, pasta, potatis och bröd!
Vem är det då som tar fram en sån här fin, glad och färgglad folder ???
Jo, ett läkemedlesföretag!!!!!
Ett läkemedlesföretag sysslar sällan med någon form av välgörenhet utan existerar med uppgiften att tjäna pengar.
Endast det!!!!!
Dom vill inte ha friska människor och inte heller döda människor....
Givetvis så vill dom ha sjuka människor som är i behov av deras mediciner ett antal gånger om dagen.
Diabetiker ska använda sitt svindyra insulin och följer man deras kostråd så lär dom behöva en skaplig dos varje dag.
Männsikor som gått över till lchf minskar drastiskt med insulinpåfyllningen då blodsockret inte skjuter i höjden alls.
Tänk att dom lyckades byta namn till diabetes från det ursprungliga SOCKERSJUKA....
Då var det liksom ganska givet och Andreas berättade om en folder för diabetespatienter från 1917 då det var absolut förbjudet att äta det man tipsar om i foldern ovan.
Då skulle man äta fett....

Jaha, idag torsdag då...
Hade ju sett i reklambladet från ica att något var på gång uppe i Skärblacka.
 


Jag kunde verkligen inte låta bli att kolla upp detta.
Visst, dom hade ju kycklinglårfilé på rea på ica så trippen var ju på intet sätt i onödan.
Det kändes annorlunda att stega uppför trappan för här var jag helt klart på fiendens mark och jag var den udda.

Möttes först av den här...

...och vid ett provsmakningsbord satt den här lappen.
Bakom bord med mat stod en kock och dietisten....
Dom skulle bjuda mig på mat, men jag tackade nej.
Började sen beta av lappens påståenden.
Kocken hade inte läst så han kom ut på min sida för att läsa....
Dietisten klargjorde att hon minsann inte hade satt upp lappen.
Jag sa vad jag tyckte om uppmaningen "frukt och grönt".
Det är en väldig skillnad på frukt....och grönt, sa jag.
Dietisten höll med.
Jag sa att det alltid står just så där, frukt och grönt, precis som om det vore samma sak.
Risken sa jag är att folk tror att dom ska äta något av det och då mumsar i sig frukt både då och då och mer eller mindre strunta i grönsakerna som innehåller långt mer nyttiga ämnen och till på köpet inget socker.
Dietisten höll med och sa att hon uppmanade folk att äta grönsaker just för att det var mycket nyttigare.
Margarinfrågan tror jag inte jag hann få något svar på för just då stod det en äldre herre framför mig och läste på lappen.
Han sa att han höll med om allt utom det längst ner..
"Jag steker alltid i smör sa han"
Jag gav honom en klapp på axeln.
 
Sen stod plötsligt Cilla Karlsson framför mig.
Cilla gick i min klass under 9 år och det var väl ungefär då vi sågs senast.
Att hon jobbade med något speciella saker inom vården hade jag hört för länge sedan och nu var hon alltså i högsta grad inblandad i detta.....
Nu tyckte jag att det var väldigt trevligt att träffa på henne så jag höll mig något kall angående hennes projekt, men jag berättade vad jag åt och att jag absolut var motståndare till livsmedlesverket.
Vi pratade sen om allt annat än just kost, men hon berättade att hennes man i livet sedan 25 år tillbaka, som jag mindes hade diabetes, hade slutat med pasta och ris och såna saker och tydligen mådde bättre av det.
Intressant...
 
Detta är ju bara sorgligt deluxe eller om man vill förbannat irriterande...
En satsning på att få folk friskare med ett recept som dom har gett nu i 30 år.
På just dom åren har mänsligheten blivit kolosalt mycket sjukare.
En satsning som inte kommer att ge ett skit resultat.
Obegripligt på alla sätt, men som Andreas sa igår, det här är en process som kommer att ta tid.
Synd att människor ska bli sjuka, sjukare och dö under den tiden....
 
Log lite när jag kom hem och såg det här på facebook....
Veckans Fredagsextra!
Hjärtligt välkomna till vår butik i Skärblacka!
 
Exakt så mycket brydde sig ICA om hälsa alltså...
Pinsamt!
 

söndag 12 oktober 2014

KUL

Jag läste redan i slutet av förra året om något som hette KUL-helg.
Då läste jag om det efter att det hade varit.
Jag tänkte att det där såg just kul ut.
Jag får här ta och erkänna att jag inte vet vad KUL betyder, för det är en förkortning så mycket fattar jag.
UL betyder med största säkerhet ultralöpning.
Jo, för det är det man håller på med när man träffas.
Fredagkvällen är mest samling och middag men är det blir lördag morgon så sticker man iväg på en runda på sispdär fem mil.
Samma visa på söndagen...
KUL var ordet ;-)

För ungefär en månad sedan så såg jag att det var dags för en KUL-helg igen.
Bara att anmäla sig tänkte jag.
Sen såg jag att det var helgen efter Borås 6-timmars som i sin tur är helegn efter Österlen maraton.
Kanske inte läge att springa jättelångt efter dom två helgerna.
Sen blev jag skadad och då fick jag inse att det blir inte kul denna hösten.
Jag är dålig på att inse saker som jag inte vill inse och det kan ju vara bra i sällsynta fall, men oftast så brukar jag ju få inse saken ändå till slut.

Förra året minns jag att dom var i Kristinehamn och i år skulle det vara i Västerås.
Undrar om det verkligen bara är en gång om året ??
Skulle vara mera smart att ha en KUL-helg i april.
Jaja, till nästa år så får jag väl ta reda på vad K:et står för....

Gled tidigare idag in på www.ultradistans.se och såg där att ultradistansarnas landslagsgrupp minsann också hade helt egna KUL-helger.
Det var som tusan...
Jo, jag har nog läst på Fridas blogg att hon varit på något sånt.

Väl där inne så hittade jag en annan intressant sak.
Landslagsgruppen var inget man blev direkt uttagen till utan där var man automatiskt med om man hade klarat vissa kvalgränser.
Kul :-D
Så här såg dessa ut:

DisciplinKvinnorMän
6H72k80k
12H121k135k
24H193k215k
48H302k335k
100k9:108:00
100 miles18:1515:35





När jag sedan gick här hemma och städade så började jag fundera på vilken av dessa gränser som skulle vara lättast att nå.
Förlåt, minst omöjligt för en sån som mig, menar jag förstås.
I nuläget så skulle jag ju bara överleva 6-timmars och där skulle jag inte vara nära precis.
Räknade lite på det innan jag blev skadad, att jag möjligen med en bra dag skulle kunna klara 65 kilometer i Borås.
Det är ganska långt ifrån 80.
Om jag gav mig tusan på att klara någon av dessa om några år, vilket såklart är lätt att säga när man sitter här, så kanske jag skulle vara i alla fall i närheten, men antagligen inte klara det.
Jag får börja med att öka min träningsmängd och försöka närma mig damernas gränser på 6-timmars eller 100 km.

Jag tror inte att jag nämnt det här i bloggen, men jag har en liten dröm (mina små drömmar brukar ha en tendens att bli ofantligt stora....) att springa 24 timmars under RM i Norrköping 2016.
Det vore hur häftigt som helst.
Vi får se hur det blir med den saken.

lördag 11 oktober 2014

Bra att ha shopping

Vissa saker behöver man och jag gillar det enkla och behagliga att klicka sig fram på nätet och beställa den vägen.
Kan ju vara skönt att slippa ta med salt i små foliepaket som jag gjorde under Stavanger maraton.
Det här känns lite smidigare.
Tydligen innehåller dessa också koffein.








Cocosa Pure coconutKokosolja behövs alltid och jag känner att jag nog kan öka intaget ganska så mycket.
Cocosa grön har jag testat tidigare ch nu testar jag denna.


D-vitamin behövs nu när solen snart gömmer sig i några månader.

Magnesium och Zink tar jag redan, men inte i det här märket.
Toothpaste Salt
Tandkräm är intressant och jag märker att jag varierar väldigt mycket.
Nu har jag kört en tub vanlig tandkräm, men det är endast för att den andra tuben tog slut.
Salttandkräm har jag inte testat tidigare.

På tal om shopping så hade jag fått en paketavi i postlådan i fredags.
Mycket irriterande då jag var och handlade just vid utlämningsstället 10 minuter tidigare.
Varför inte som vanligt få ett meddelande på telefonen eller ett mail som också kollas genom telefonen, något som jag såklart gjorde innan jag gick in i affären.
Tanken att det faktiskt kunde vara cykeln och mitt benskydd som kommit gjorde att jag inte kunde hålla mig utan i morse innan färden till skärgården så hämtade jag paketet.
Inte cykeln och ite ens benskyddet.
Bara tröjan som jag beställde förra veckan.
Varför inte få den lilla påsen direkt ner i postlådan liksom....?

Fokus 1 november

Jo, jag vet att jag just nu tjatar om att jag är skadad men för att lugna alla som undrar så finns inget annat än att jag kommer att stå på startlinjen till Österlen maraton om exakt tre veckor.
Starten är på lördagen klockan 18 så om exakt tre veckor ska jag också ha kommit i mål.
Det jag nu gjort i sex dagar och det som jag kommer att göra i tjugoen dagar till är att låta benet vila så mycket som det nu bara är möjligt.
Jag springer inte och jag går inte längre än nödvändigt.
Jag ger benet den massage som jag läst mig till ska vara bra.
Jag läser mer och snappar upp om det är något jag kan göra.
När mitt skydd kommer så har jag på det hela dagarna för att stabilisera upp och ge det värme.

Givetvis så är inte det här på något sätt den bästa uppladdningen för att göra en bra tid på maran, men det är det enda som jag kan göra för jag vill kunna starta och i alla fall ha en möjlighet att också gå i mål.

Att gå i mål uppe i Västerås var mitt stora mål i år och det gjorde jag.
Att springa ett maraton just på den dagen som jag fyller maraton, dvs. 42 år och 195 dagar, vilket jag alltså gör den 1 november, var något som jag planerade för redan för ett och ett halvt år sedan så det vill jag jättegärna göra.
Extra kul blir det att göra det med min tatuering.

Att jag sedan inte kan springa Borås 6-timmars, vara med på KUL-helgen i Västerås, att var med på Personliga rekordens tävling i växjö eller Decembermaraton i Örebro är väldigt synd, men inget att gråta ihjäl sig över.
Österlen maraton är just nu det enda som är viktigt.
Det kommer ett år 2015 med nya utmaningar och nya spännande lopp.
Idag fick benet och resten av mig njuta av solen och en god bok under många timmar på Södra Finnö.

Kaprifolen hade slingrat sig upp i vassen i dammen.

...och fiskarna var precis lika hungriga som vanligt.

torsdag 9 oktober 2014

Pannbensträning och aktivitet vid skada

Oktoberplankan gick idag vidare med 4 x 80 sekunder vanlig planka (på ett ben) och sen några övningar sidoplanka.
När jag sen ändå låg där på golvet så startade jag min egen armhävningsutmaning.
Armhävningar har aldrig varit min grej och i och med det har jag oofta aktat mig för dom vilket såklart resulterar i att jag inte blir ens ett snäpp bättre.
Jag kan göra 25 om jag måste men idag körde jag istället 10 stycken x 6 gånger, med kort vila mellan.
Även dessa gjorde jag på ett ben, då jag inte alls har lust att fresta på mitt högerben i den vinkeln man gör vid armhävningar eller planka.
När jag låg och vilade mig efteråt så kom jag på att jag kunde köra några övningar rumpa också...

Angående min skada så känner jag att jag knappt vågar läsa om den, givetvis för att jag eventuellt ska se något som jag inte vill se.
Kunskap kan ju ändå vara bra och för att vinna så måste man våga så jag läste på och tittade på en del youtubeklipp.
Massage på ett speciellt sätt för att nå djupt ner i muskeln i vaden skulle vara bra så det testade jag.
Att låta vaden rulla på en smal flaska eller liknande var ett annat alterativ som ska testas i helgen.

Det här var ett konstigt sammanträffande tycker jag nog.
Boken "Bli best med mental träning" såg jag i ett skyltfönster i Stavanger  och eftersom den var klart billig så slog jag till och köpte ett exemplar.
 
När jag igår bläddrade i tidningen Spring så ser jag samma man där.
Nu har jag inte läst artikeln, men nog verkar det lovande både med den och med boken om den passar i en löpartidning.
Långdistanslöpning handlar ju såklart om mycket träning men också mycket om det mentala och man pratar ofta om att ha ett bra pannben.
 
Den här plankanutmaningen är helt klart bra som en coreövning vilket är klart användbart vid löpning, men att stå i plankan handlar också mycket om att ha ett bra pannben.
Att bara stå kvar fast alla muskler i kroppen talar om för dig att falla ner i golvet och vila...
 
Mina många löppass på löpbandet i vintras är också väldigt bra pannbensträning eftersom det är tråkigt ganska omedelbart på det där bandet.
Under tiden så kan också bestämma sig för att hålla ett visst tempo i visst antal minuter och då ska det bara klaras för man vill ju inte ramla av bandet för att man saktar ner.
Löpbandspassen som var över 25 kilometer blev ju nästan komiska eftersom man bara fortsatt och fortsatt....
 
När jag sprang åtta mil på ett dygn förra sommaren så var ju det också väldigt bra träning för pannbenet.
En ny mil var tredje timme blev ju efter några mil också väldigt märkligt.
Så ovant att om och om igen dra på sig nya löparkläder och dra iväg på en runda, men eftersom jag hade bestämt mig för att göra det så var det att göra det.
 
Snart helg vilket ska bli skönt.
Förhoppningsvis så kan det bli en massa gjort här hemma och kanske tar jag mig en sväng till skärgården med en god bok som sällskap.
 
Tänk att jag som brukar ha 25 besökare på min blogg hade över 1000 igår.
Tack Kostdoktorn för det.
Hoppas att några återvänder hit.