Hungrigare av att äta

I tisdags så hände något som minsann inte händer varje dag.
Jag hade sprungit med Göta Kanal-gänget på måndagen och sprang även med dom en bit på tisdagen.
Till Söderköping kom jag dock inte löpandes utan dit tog jag bilen.
Obligatoriskt stopp på Smultronstället i Söderköping där bord var bokat.
Smultronstället är Söderköpings kända glassrestaurang som jag såg till att besöka en gång per år tidigare i livet, men där jag nu inte satt min fot på de senaste 5-6 åren.
Skulle jag äta glass nu så skulle jag minsann äta glass....

Sugen vet jag inte om jag var, men när omständigheterna var som dom var så...
Till på köpet så är det intressant att se vad som händer och då syftar jag mest på magens upplevelser såklart.

Magen reagerade väldigt lite vilket var oväntat efter en så stor glassklump som gäst.
Det som däremot fascinerade mig och är anledningen till det här inlägget är följande.

Jag åt frukost klockan 9.
Vi åt glassen kl. 13:30 och då var jag inte det minsta hungrig.
Efter glassen kändes jag mätt.
Sen....
....hade löparna fem kilometer till målet i Mem dit jag gasade vidare i bilen.
Vid klockan halv fyra när löparna badade, pratade med media och tog det allmänt lugnt så började det krypa i mig.
Det skulle bli middag ute i solen och jag började att bli hungRIG....
Jag ville ha mat, jag ville ÄTA och jag kan inte minnas när jag senast var så här HUNGRIG!!!

Vid halv fem åt vi tillslut och jag åt en egenkomponerad, bra med fettaktig hamburgertallrik.
Ingen pomme och inget bröd, men extra coleslaw och annat fett.

Sedan åkte jag hemåt dit jag anlände vid halv sju.
Då ville jag äta mer...
Funderade någon minut, men insåg at jag var chanslös.
Bara att sätta sig och äta igen.
Hade nog kunnat äta bra mycket mer än den portionen jag åt, men jag satte stopp och försökte sedan ganska fort stoppa in tandborsten i munnen, packa inför morgondagen och sedan dyka ner under täcket.

Det var en riktigt solklar upplevelse att man blir hungrigare när man äter kolhydrater.
Jag har såklart märkt en stor skillnad att jag numera aldrig blir jättehungrig och inte speciellt hungrig över huvud taget.
Efter glassportionen så hände något som var totala motsatsen.
Jag ville äta och äta och äta....
Minns tillbaka till den gamla ättiden att det ofta var så då.
Det hade jag glömt nu....