Intressant bottennapp

Att jag inte skulle springa Göta Kanal run visste jag eftersom några av dagarna krockade med årets Säffletripp.
Jag ska ge Göta Kanal run ett eget inlägg senare, men jag måste ändå här och nu berätta kort om evenemanget.

20 mil på 5 dagar från Sjötorp där Göta Kanal börjar i väst till Mem där den östgötska skärgården börjar.
Eftersom jag bor vid Göta Kanal så lät detta såklart väldigt spännande.
Jag kom hem från Säffle söndag kväll och skulle då kunna springa sträcka 4 på måndagen, visserligen också sträcka 5 på tisdagen, men sträcka 4 skulle springas från Bergs slussar hem till mig i Norsholm vilket lockade.

Den sträckan är det dock inget kanalspring utan det gäller att ta sig runt Roxen på den västra sidan.

Det första drickstoppet skulle vara efter en mil lite drygt och det kändes okej under den sträckan, men jag reagerade på att jag blev oroande slut i en del uppförsbackar på slutet.
Det var en hel del uppförsbackar.
Vid stoppet så förstod jag därför att detta nog skulle bli en jobbig dag.

Lunchstopp skulle det bli vid Grensholm dit det skulle vara ytterligare en mil ungefär.
Mycket uppför i början vilket gjorde mig väldigt sliten så efter 3-4 kilometer så blev jag tvungen att gå när det återigen blev uppför.

Då tittade jag på min pulsklocka och konstaterade att min puls var allt för hög.
Det är inte direkt ofta som jag kollar pulsen när jag springer och inte mycket oftare när jag kommer hem där jag kan studera pulsens händelseförlopp under passet.
Jag brukar ibland titta hur fort den går ner efter intervaller.
När något inte är som det ska så känner man det ju, men det är ändå i dom här lägena som det är bra att ha en pulsklocka.
Att den nu var väldigt hög var illa nog, men den vägrade att sjunka speciellt mycket trots att jag gick.
Då insåg jag att jag skulle få enorma problem med att nå Norsholm eller skulle jag till och med bryta vid lunchkontrollen och åka med Anders i följebilen den sista biten ??

Insåg direkt att min hjärna är tränad så jag sköt undan brytatanken och fokuserade på att ta mig till lunchstoppet.

Vid det här laget så var jag också extremt törstig så båda mina vattenflaskor tog slut i ett nafs.
Jag hittade en bäck som såg lite sådär jämtländs ut och jag drack både från mina händer och fyllde sedan en av mina flaskor.
Det blev riktigt tuffa kilometer fram till lunchstoppet och at det var hela 24 kilometer dit och inte 20-21 som ryktena gick om var såklart botten.
Jag gick så fort det gick uppför och joggade annars.
Pulsen var hela tiden mellan 170 och 180 trots att det gick långsamt.

Lunchpaus var en lättnad för då fick jag vila.
Hungrig var jag inte men lyckades peta i mig av min medhavda matsäck, kokt ägg, smör och en korv.
Törstig var jag däremot fortfarande så drack gjorde jag massor och fyllde sen mina vattenflaskor till topps.
Dom andra var helt inne på att jag nog borde bryta.
Att bryta en tävling som man inte ens är med i borde ju inte vara så svårt, men jag vet ju att jag klart ogärna kortar ner ett träningspass som jag innan bestämt.
Jag fortsatte alltså.
13 kilometer hem till Norsholm.
Dom första fyra-fem kilometerna gick det ändå skapligt, men jag förstod att det tillståndet inte skulle hålla.
Tittade inte på pulsen förrän efter dom där fyra-fem när jag kände att det började bli ansträngande.
Det gick lite svagt uppför och jag bestämde mig för att kollapulsen...
178
Jag joggade vidare i det som inte var en backe utan bara en lutning, men när pulsen nådde 181 så stannade jag.
Jag gick uppför lutningen och sen när den blev en backe.
På toppen av backen fick jag ställa mig och vila.
Framåtböjd.
Nu var jag på känd mark så jag visste hur långt det var kvar och var, hur och när backarna kom.
Gick i uppförsbackarna och joggade annars, i alla fall nästan hela tiden.
Ofta fick jag bara stå och vila i mitten av backarna eller på toppen.
När jag joggade så blev det ofta ganska direkt väldigt jobbigt, vilket inte var så konstigt när pulsen hela tiden var hög.
Jag hade fått i mig allt vatten vid 34 kilometer och vid det laget så hade jag druckit ungefär 4 liter sedan jag börjat springa.
Nu var jag kissnödig och konstaterade att kisset var knallgult.
Det var lättnad när jag kom av Grensholmsvägen och jag fick jogga ner mot och in i Norsholm.
Skulle jag orka 1,5 kilometer utan att stanna.
Det gjorde jag, men det var slitigt på slutet.
Sträckan blev exakt 38 kilometer.

Det här blogginlägget skulle handla om varför det gick som det gick.
Det var ett bottennapp men det intressanta med såna här bottennapp är att man kan lära sig något av dom.
Jag hann såklart ha många tankar under den här dagen.

Som jag nämnde så var jag några dagar i Säffle innan löpningen.
Det kan ha gjort mig oredo för långlöpning på flera sätt.

1. Jag drack en flaska vin varje kväll i Säffle.
Jag gillar vin, men dricker det aldrig annars.

2. Jag drack extremt lite vatten i Säffle.
Fyllde vattenflaskan torsdag morgon här hemma och den var fortfarande nästan halvfull när jag kom hem söndag kväll.
Flaskan var en halvlitersflaska.
Jag drack vatten till luncherna i Säffle 1,5 dl x 2 = 3 dl.
3 dl. + 3 dl. = 6 dl. sammanlagt under fyra dygn.
Då var vi ändå ute och sprang 6 km fredag och 6 km lördag.
På morgonen innan löpningen så drack jag heller inget...förutom kaffe.

3. Sömnen i Säffle var väl egentligen inte direkt kort, men att ligga tre personer i ett litet rum där man vaknade så fort någon gick upp, vände på sig eller pratade i sömnen.
Ljud är något som är väldigt ovanligt för eftersom jag annars alltid sover själv.
Att kroppen var full av vin gör väl inte sömnen bättre kanske....

4. På söndagen vilket alltså var en resedag så åt vi frukost innan städning och avfärd.
Jag åt två kokta ägg och drack en kopp kaffe med smör och kokosolja.
Rejält mätt med andra ord.
När vi anlände Örebro där Stina skulle lämnas i tågets armar så åt Stina och Jonas lunch.
Jag var allt annat än hungrig och nöjde mig med kaffe.
En stund efter ankomst så åt jag det som skulle bli dagens sista måltid.
Nu var klockan ungefär halv sex.
Tre kokta ägg och lite majonnäs var det som gled ner.
Alltså dagen innan denna löpning så åt jag fem kokta ägg, lite smör, lite kokosolja och lite majonnäs.
Inte det som brukar nämnas i laddalägen precis.

5. Om jag tänker efter, vilket jag har gjort så inser jag att jag de senaste tre veckorna har ätit än mer strikt lchf.
Väldigt sparsamt med kolhydrater och efter att jag hoppade igång med semester även mindre mat i stort.
Tycker att jag äter strikt annars också, men det dyker trots allt ner nötter, ostar och en del grillade kycklingar med klart tveksamma indränkningar.
Senaste veckorna en skillnad, en skillnad som kanske märks i vissa lägen.
Om jag tänker tillbaka på de fyra löppass som jag annars haft under de här veckorna så inser jag att dom har varit jobbigare än dom borde ha varit, alla fyra.

6. Skulle kunna lägga till att det var varmt den här dagen, men ändå inte alls extremt.

7. Jag fick en tanke när jag gått och lagt mig efter den här löpardagen.
Hade jag feber ?
Jag var kall och varm på ett ovanligt sätt och jag kändes varm i pannan.
Hittade inte min febertermometer och fick inte kollat upp saken.
Kändes svalare nästa morgon.

Min slutsats till det här tänkande om varför jag hade en så hög puls den här dagen är att jag tror att dessa många saker bidrog och tillsammans blev en kropp som inte var redo att springa långt.
Att jag skulle springa var inget jag bestämde samma morgon så jag borde ha kunnat vara långt mer förberedd.
Bara att lära av sina misstag med andra ord.