Superloppet -race report

Kan börja med att konstatera att jag anmält mig till det här loppet både 2013 och 2014 men då i 5 km-klassen vilken var den längsta sträckan då, men att jag dessa gånger lyckas hitta på någon ok anledning att strunta i att starta.
I år fanns 5 km-sträckan kvar, men det fanns också en 10 km-klass vilken jag anmält mig till.
Om jag skulle jag starta loppet var väl den stora frågan.
Jag har flera gånger senaste året fått höra av mina arbetskamrater att hur känns det, du ska springa 8 mil imorgon ?
Jo, har jag svarat, det hade varit långt värre om jag skulle springa 1 mil.
Att springa 8 mil är ju bara attt lugnt lalla iväg liksom....
Att springa 1 mil är jobbigt, jobbigt och jobbigt, hela tiden.
Inte behagligt för fem öre eller i fem sekunder.

Dagen innan detta lopp så var känslan HUA... varje gång jag tänkte på det här loppet och även när någon förde det på tal.
Natten innan loppet så vände jag och vred mig om och om igen och loppet fanns där i huvudet hela tiden.
Utan mycket sömn så kände jag mig i alla fall efter lunch klart ostabil och ibland nästan lite snurrigt onykter.
Väl hemma efter jobb så slog jag till på en powernap vilket jag kände är ett måste innan loppet.
15 minuter på kudden och sen kändes det i alla fall bättre.
Jag skulle starta...

Med nummerlapp uthämtad så testade jag att värma upp och bara det kändes lite ovant eftersom jag aldrig gör det under längre lopp.
Kände att benen inte var med mig alls och jag förstod att jag inte skulle få en behaglig resa alls.

Starten gick ifrån gräs (varför ??) och den första biten gick uppför (varför ??)
Hann fundera på hur jag skulle kunna komma ner i något som liknade behagligt, men upptäckte ganska direkt att då skulle jag slå av på tempot, vilket jag inte tyckte att jag kunde göra.
Efter två kilometer så undrade jag hur jag skulle orka och efter fyra kilometer så svor jag för mig själv att jag ångrade att jag inte sprang 5-km-loppet.
Vid varvning så drack jag vatten och jag drack muggen gåendes.
Nere på det förbannade gräset igen.
Under det första varvet så var det i alla fall en person i närheten, på andra varvet så såg jag bara en löpare långt där framme.
Det var bita ihop hela tiden och slita.
Fortfarande kom jag inte in i något som liknade att löpning gick lätt och det bara flöt på.
Det var jobbigt och jag fick slita mig fram.
Nu var inte det här loppet årets viktigaste (inte alls faktiskt) men jag hann gräma mig över vid ett antal tillfällen under det andra varvet att jag sprang löpband 2 timmar för två dagar sedan.
Skorna var väldigt lätta, men benen var det icke...
Så skönt att starta nedförsbacken 200 meter innan mål, men något otäckt att komma ut på det fuktiga gräset där det var nedför, sluttande från sidan och detta med sega ben, men det gick bra och jag spurtade...
Slut, både loppet och jag....
Ingen medalj och inget annat heller, men jag var glad att jag fick sätta mig i det där fuktiga gräset.
Skön kväll och jag saknade inte min överdragsjacka.
Att sätta igång klockan missade jag men senare hemkommen så visade hemsidan att min tid blev 43,02, något som jag både innan loppet gissat på och efter loppet kunde gissa genom att se vad klockan var.
Tveksam däremot om det här loppet verkligen är riktigt mätt för nog för att det var bra löpare med, men tiderna var nästan lite väl bra.
Också min egen.
Känns som om det saknas 250 meter till milen.
Ser att jag för något år sedan skrev att jag skulle ha som mål att klara milen på 44 minuter.
Testade för exakt två år sedan på träning att köra milen så fort jag kunde.
Då blev tiden 44,02 för sträckan 10,02 km.
Jag får väl med andra ord vara nöjd med tiden nu.
Är däremot inte nöjd med hur mycket jag fick kämpa och hur mycket jag fick gratis (ingenting)
Som alltid så konstaterar jag att jag behöver träning.
Jag behöver träna mina ben, antagligen både med styrketräning och mycket mer backträning och intervallträning.
Om jag inte gör det så kan jag knappast räkna med att bli bättre, så enkelt är det.