1 mil är mindre än 3, men klart mer än 0

Många dagar under det här året så har jag tänkt att jag ska ta en 3 milare med mina bara ben, men tydligen så tror jag att allt måste vara så perfekt inför en så långt tur.
Matintag....Dryckintag....Toabesök....Väder....Vind....Ljus/Mörker....
Visst, det är såklart bra om jag ätit något lämpligt senaste dygnet och att jag inte bara hinkat kaffe utan i alla fall lite vatten och att det inte är +32 grader i skuggan trots att jag inte kommer att vara i närheten av någon skugga, men mycket av det där perfekta är ju bara skitsnack som jag måste lägga av med.
Införde därför en ny regel idag...
Varje gång jag tänkt att jag ska springa långt och jag av någon tramsig anledning inte gör det, så ska jag i alla fall snöra på mig skorna och springa en mil.
En mil är en sträcka som jag inte springer ofta, men som ofta dyker upp i träningsprogram, mitt emellan intervaller och långpass, ofta som någon form av lugn återhämtning.
Perfekt att jag får till såna med andra ord.

Först hann jag dock göra något som jag längtat länge efter...

Ligga på altanen och känna regndroppar i ansiktet.

Jodå, jag njöt av alla 19 eller vad det nu var jag fick.

Som vanligt så blev jag trots all varning om mycket regn idag utan ....förutom dom där dropparna då.

10,6 kilometer blev löpningen och det braiga med så pass korta löpningar är att dom inte tar så mycket tid och inte behöver man ge sig iväg så långt hemifrån heller.

Efter lite mat hade jag plötsligt lust att träna lite mer.

Jag inledde med en studs rephoppande men fick efter ganska fort ont i tårna eftersom jag visst hoppade barfota och repet snärtade till mig.

Övergick till nästa lekredskap nämligen rockring.

Jag har en sån där tung rockring som det känns som om man måste spänna magen när man rockar.

Körde väl en 20 minuter och kom på att jag måste ta en bild av detta.

Då blev det svårare...