Jag ska på kalas i Linköping, men istället för att bomba dit på E4:an med en bil som inte känns helt frisk om dagen så tänker jag att ta tåget dit och S P R I N G A hem...;-)
Gissar att sträckan är ungefär 27 kilometer.
Problemet är att tåget inte utgår från Norsholm utan Kimstad och för ovanlighetens skulle så går det inte en lämplig buss upp till det där tåget.
Tar jag bilen upp till Kimstad så måste den också hämtas och att avsluta en långlöpning med att klättra upp till Kimstad är jag inte jättesugen på nu och imorgon kommer jag absolut inte att vara det.
Knappast troligt att jag kommer att ha lust att via buss hämta bilen måndag morgon heller, då jag nog måste bege mig hemifrån 40 minuter tidigare än annars och då pratar vi ändå om tider mellan 06 och 07.
Att rundan imorgon blir över tre mil är i och för sig bra.
Jag har redan kollat kartan (och minnet) och kom fram till att om jag är superpigg i Linghem så kan jag ta vägen förbi Askeby och Örtomta också....men den risken är väl inte så stor....i alla fall inte om jag tänker på backen upp till Kimstad.
Eftersom jag ändå skriver här vad som kommer att hända så kan jag lika gärna berätta att mitt tempo imorgon SKA vara lugnt.
Jag ska ligga på mellan 5,10 och 5,20 tänkte jag.
Vi får se hur det går...
....Och så gick det....
Låt oss först konstatera att det idag är dagen efter löpningen hem från Linköping och att jag i brist på bra alternativ tog mig löpande hem igår.
Klockan var kvart över fem på eftermiddagen när jag löparklädd lämnade kalaset i Linköping, för att ta mig hem.
Smörgåstårtan (min egen) var fantastiskt god och väldigt stor och åts vid klockan två.
Klockan fyra så tog jag en kallsup, alltså inga droger som Annelie började misstänka...
Ganska så direkt kände jag att det gick tungt, men eftersom det kan vara så i början så ar det bara att hoppas att det snart skulle gå lite lättare.
Tvärtom så blev det istället värre.
Det var oerhört varmt och den lilla löparryggsäcken på ryggen gjorde att det blev ännu tajtare.
Efter fem kilometer så hade jag redan insett att det här inte alls skulle bli en ljuvlig löpareftermiddag.
Det enda jag tänkte på var när jag skulle få stanna, pusta och dricka.
Svaret på den frågan blev vid Tallboda centrum efter 7,4 kilometer.
Jag kände mig helt överkokt och när jag stod framåtböjd så forsade svetten från mitt ansikte ner i asfalten.
Inte så mycket val som sagt så det var bara att fortsätta...
Jag var inte optimistisk minsann, men jag testar och ser om jag kan ta mig löpande till Linghem.
Till att börja med så fick jag lite skugga genom Tallboda och när jag sen kom ut på öppna fälten så fläktade det i alla fall lite.
De 6,28 kilometerna mellan Tallboda och Linghem skulle bli dagens bästa etapp, ja, för nu hade jag insett att för att ta mig hem så skulle jag få dela upp sträckan i kortare etapper med rejäla vilopausar emellan.
Tittade tågtidtabellen i Linghem och såg att jag kom dit tio minuter för sent för att kunna ta tåget till Kimstad.
Etapp tre gick mellan Linghem och Gistad (7,02 km) och trots att det alls inte gick lätt så var det väl inga jättestora problem att klara sig vägen fram.
Ett par backar på slutet gjorde ändå att jag tackade för pausen och den nu nästan tomma vattenflaskan.
Dittills så hade jag för ovanlighetens skull lyssnat på radiosporten.
Kände att uppförsbackarna mellan Gistad och Norsholm tog hårt på mig och den sista som bara mest är en lutning in i Norsholm var jobbig.
Jag hade en tanke om att jag skulle orka upp till bilen i Kimstad om jag fick en vila nere vid kanalen i Norsholm, men eftersom min vattenflaska var tom och jag var så grymt törstig och beroende av vatten så valde jag att strunta i bilen och bara ta mig genom skogen hem.
Ja, husnyckeln hade jag ju i bilen, men jag visste att jag inte reglat ett fönster.
Duschen var skön och maten som redan var klar (tack för det) (lax och blomkålsmos) smakade väldigt bra.
Någon hjälp att ta mig upp till min bil fick jag inte och trots att jag la ut att skjutsen gärna kunde bli vid halv sju i morse så förblev det tyst.
Jodå, några personer gillade min förfrågan, men det kan jag säga, att det hjälpte mig verkligen inte ett dyft.
Det här löparäventyret var ju verkligen en rolig grej, trots att jag hade en usel dag.
Så kul att istället för att springa en runda faktiskt ta sig mellan punkt A till punkt B och att göra det för att man verkligen behöver förflytta sig mellan punkt A och punkt B.
Trots att jag inte var pigg så var det svårt att springa i det där tempot runt 5,15 som jag bestämt.
Det var bara att springa på och tänka på att göra av med så få krafter som möjligt.
Tempot blev 5,00 och då har jag rensat bort pauserna såklart.
Många skulle tycka att vägen jag sprang på skulle vara en mardröm, men jag tyckte att den var riktigt bra.
Man hinner tänka mycket under en sån här tur och eftersom det gick tungt redan från början så kunde jag inte låta bli att fundera på om jag var helt frisk.
Kom på att det enda som var lite avvikande var att jag efter duschen på förmiddagen hade börjat svettas trots att jag inte var varm.
Fick ta en dusch till en kvart senare...
När jag laddade in data från turen så fick jag se att pulsen hade varit väldigt hög.
De senaste två långturerna hade en snittpuls på 167 och 168 och då hade dom ändå gått en bra bit fortare än den här.
Gick tillbaka till den 25 juli där jag hade en tvåmilare med ungefär det här tempot och då var snittpulsen bara 161.
Nu var snittpulsen 175 och visst hade jag då räknat bort pauserna, men i det här passet fick jag ändå pauser som tog ner pulsen innan jag började nästa etapp.
Idag har jag mått bra så jag vet fortfarande inte vad som gjorde att gårdagen inte blev bra.
Jag kom hem i alla fall och det är huvudsaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar