Varför lägger man bansträckningen på en halvmara så att relativt branta backar avlöser varandra direkt från start?
Efter 8 kilometer i terräng och på grus så kom man till asfalten som till på köpet var ganska platt.
Där någonstans kunde man komma in i loppet och in i ett behagligt tempo.
8 kilometer, tack för det.
Jag startade inte lugnt och jag fortsatte inte lugnt.
Det var jobbigt från början.
Men jag har faktiskt en undran över hur andra människor inleder sina lopp.
Från kilometer två så sprang ingen om mig.
Från kilometer två till kilometer tjugoett så plockade jag en efter en och sammanlagt på den sträckan säkert 40 personer.
Det var med 105 !!!!!!!
Mitt tempo var någorlunda jämnt, men det kan ju verkligen ingen annans ha varit.
Inte ens i närheten.
Att springa fram, vända och tillbaka som var fallet denna dag är väl kanske okej om man inte har andra alternativ och slingan nu är bra.
Här var inte slingan bra och visst 17 fanns det alternativ.
Men att gnälla kanske inte är någon vits för det är jag som har valt att delta och bara för att jag inte gillar kuperad terräng och håliga grusvägar så kanske alla andra vill ha det just så.
Som sagt så kändes det bra på asfalten mellan kilometer 8 och 12, men sen blev backarna väldigt jobbiga och benen återhämtade sig dåligt efter backarna också.
Sista tre kilometerna gick också på asfalt och jag försökte öka och klarade nog det i alla fall ett tag, men jag var slut så det blev ingen raketforcering precis.
Trevligt att Linn med man stod och hejade på efter 19 km.
Jodå, sista kilometern var vacker, men vackrast var att komma i mål.
26:e plats
Jo, jag sprang fel vid ett ställe också, men inser nu att loppet var 21 kilometer istället för halvmaradistansen som är 21097 meter och de 97 meterna var nog precis så långt som jag sprang extra där.
Vädret denna dag var strålande solsken och väldigt varmt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar