Reflektioner och tankar inför höstens lopp

Med en mara och en halvmara den senaste veckan och med många olika lopp som väntar känner jag att det kanske vore lämpligt med några tankar, funderingar, planer och observationer.

Med maran i Stavanger nu en vecka bakom mig så kan jag säga att jag är mycket nöjd med min insats.
Att springa båda halvorna lika fort gillar jag och att springa hela tiden istället för som tidigare kämpat mig mig fram till vätskekontroller vid 30, 35 och 40 km för att där inte bara dricka utan överhuvud taget överleva...
Nu var det väldigt jobbigt, framför allt sista 4 km, men jag sprang och jag hade där ett tempo som var under 5 min/km.
Att äta ganska så mycket dagen innan, men bara ytterst lite äggröra till fettkaffet till frukost fungerade perfekt.
Kände mig inte alls tom på energi.
Vatten drack jag en liten slurk vid varje väteskekontroll, utan att vara törstig någon gång.
Smaskade i mig salt vid 20 km och vid 32 km och det känns också väldigt smart.
Just när jag tagit saltet så får jag en sån där fresch känsla och jag kan inte låta bli att tänka tillbaka till åren när jag gärna smaskade i mig både en och flera tequila när det var fest.
Redan då kändes det fresch och man piggnade till verkligen..
Tiden 3,42,40 var en bit ifrån mitt mål, men...
....för få träningspass, framför allt under maj och juni, men också under juli och augusti...
....för jobbig bana, inte i stort men dessa onödiga branta upp och nedförsbackar vid 15-20 km....
....ont i halsen och början till förkylning...

Bråviksloppet som gick i lördags har jag inte varit positiv alls när jag skrivit och pratat om det.
Om jag nu ska strunta i själva bansträckningen som jag inte alls gillade och istället fokusera på vad jag gjorde där så måste jag ju vara långt mer positiv.
På halvmara så har jag ju ett mål just nu att ta mig under 1,40 vilket jag gjort på träning, utan att ens försöka göra det.
Det är en tid som bara ska knäckas, men det är klart att förutsättingarna måste vara bra.
1,44,09 hade jag nu och att det så pass mycket var nog mest för att...
....banan var jobbig som tusan och redan från start så fick man kämpa och pga den kuperade inledningen så var det otroligt svårt att komma in i ett behagligt ocg bra tempo.....
....det var varmt...
....jag sprang fel och tappade 30 sekunder...
....jag var förkyld och hade inte den rätta styrkan i kroppen.
Jag kände redan på uppvärmningen att det inte fanns en lätthet i löpningen, utan det kändes asträngt på alla sätt.
Pga värmen så drack jag vid alla vätskekontroller, men som vanligt bara en klunk eller två.
Vatten och saft serverades oc givetvis så höll jag mig till vatten.
Vid sista vätskekontrollen så frågade tjejerna om jag ville ha vatten kastat på mig och den iden nappade jag på.
Fick tre muggar vatten på mig, men dom var ju så försiktiga så att en mugg träffade mig i magen och kylde ner mig lite, men dom andra två träffade shortsen, vilket var helt onödigt.
Jag ville såklart ha vatten i huvudet, men den saken fick jag ordna själv med dom droppar i min mugg som jag inte drack upp.
Inte för att jag då kunde direkt njuta av det vilket jag kan nu är ju att jag lyckas passera så många löpare under hela loppet.
Jag var så sliten sista milen, men jag tappade ändå inte tempot mer än i någon riktigt brant backe.
Jag kom 26:a och det låter som en bra placering.
Gissar att jag passerade 40 stycken från kilometer två till kilometer tjugoett.

Två lopp där jag alltså är nöjd eller till och med mycket nöjd med min insats, speciellt med tanke på att jag inte är varit frisk.
En annan sak som hänt nu när jag varit förkyld är att jag till vardags har varit enormt törstig, något jag annars aldrig är.
Faktsiskt så känner jag mig något kilo tyngre än vanligt och det äär ju inte optimalt i långloppsläget.

Nu slänger vi backspegeln och tittar istället lite framåt.
Vad väntar ?

Om jag är förkylningsfri på onsdag så tänker jag vara med på bootcamp nere i Norsholm.
Inte riktigt koll på vad som kommer att hända, men tydligen så ska man få sig en minnesbeta i flås, rumpa och ben.
Kul att se vad det bor för träningssugna människor i min by.

Till helgen så kanske det till slut kan bli ett löparpass med Maria.
Det låter perfekt med ett pass på upp emot tre mil i långsamt tempo.

Nästa lopp är lördagen den 20 september när jag ska ge mig på årets utmaning nummer ett.
50 miles (80,5 km) väntar i Västerås på en bana som är 16 km och som alltså ska köras fem varv.
Det här är inte bara långt utan även tungt på andra sätt.
Första kilometrarna på varvet är i terräng och till och med stig som är ordentligt full av sten och rötter.
Att lyfta på fötterna där är ett måste.
Varvet slutar också med kuperad terräng, men för att komma upp från Svartån till terrängspåret så måste en lång trappa och en brant backe forseras.
Jag inser att det här loppet måste tas i ett väldigt lugnt tempo för jag ska i mål.
Lugnt tempo innebär däremot inte promenad utan det ska springas.

Den 11:e oktober går Åstadsloppet i Örebro vilket är en halvmara.
Som det ser ut så är det den sista chansen att klara 1,40 på halvmaraton under 2014.
Jag har inte bestämt mig, men det är nog troligt att jag åker dit.

Höstmilen, nästan på hemmaplan, den 26:e oktober är egentligen inget som lockar jättemycket, men möjligen så startar jag här ändå.

Att jag springer Österlen maraton den 1 november är helt klart.
Att få springa ett maraton just den dagen jag fyller maraton, alltså 42 år och 195 dagar känns fantastiskt kul.
Den här maran springs i mörker och reflexväst och pannlampa är ett måste.
Man springer runt bland en del småbyar i sydöstra skåne som alla är en del av evenemanget "Österlen lyser" vilket innebär att mängder av tända ljus kantar löpvägen.
Målet är i Simrishamn.
Jag ska bo här:
 http://www.glimminge.se/

 

Egentligen så är nog det här ett mer upplevelsemaraton, men visst hoppas jag att jag kan klara det på 3,30.

Ingen aning om det är jobbigt.

Pannlampan är ju inget problem i alla fall och vädret lär i alla fall inte vara för varmt.

 

En vecka senare, den 8:e november är det dags för nästa resa och den här gången går turen till Borås.

Där ska jag springa mitt första 6-timmarslopp.

Precis som det låter så ska det springas i 6 timmar och när de 6 timmarna har gått så stannar man och står (sitter, alternativt ligger) tills ens distans blivit uppmätt.

Varvet man springer är om jag minns rätt ungefär 1,9 kilometer och det är svårt att gena då man springer runt en sjö.

Det kan bli några varv....

Vad jag ska ha för målsättning för det här loppet har jag faktiskt inte funderat på, men det hinner vi väl återkomma till.

Här på Villa hotell och vandrarhem ska jag bo och här bor jag alltså natten innan loppet.

Nu när jag läser om middag och dans efter loppet så inser jag att jag kanske skulle ha behövt bo där två nätter.

Antagligen väldigt för sent att boka på en natt.

Vi får se om det blir en natt i bilen eller om jag knackar på hemma hos Jonas Colting ;-)

 

Klart tveksamt om jag känner att jag har råd att åka på det här loppet den 30 november...

 

Jo, det är San Sebastian maraton som jag har i tankarna....

Känns mera lämpligt att satsa på att åka hit 2015.

 

På luciadagen så är det evenemang i Växjö och nu är det inomhus som gäller.

Här kan man springa antingen 6-timmars, 12-timmars eller 24-timmars eller 100 km om man hellre vill det.

Att äta lussekatter eller vänta på en lucia som inte kommer känns inget vidare så visst är det här ett lockande alternativ.

Om väglaget just då är botten lockar det innte lika mycket.

Vi får se  med andra ord.

 

Här om dagen så hittade jag ett annat lopp som liksom bara dök upp utan förvarning förra året också.

Då reagerade jag för sent, men nu har jag i alla fall chansen om jag får lust.

Den 4 oktober så kan man springa mellan Gränna och Tranås vilket blir 52 kilometer på en gammal vandringsled.

Känner att vi får se även här....

 

Fantastiskt kul ska det även bli att gå på föreläsningar under hösten.

Den 15:e oktober så ska jag lyssna på Andreas Eenfeldt (kostdoktorn) och Jonas Bergqvist i Linköping.

Jag har hört dom båda tidigare, men det är alltid en kul och god kick att lyssna igen.

Igår kom också Jonas Coltings föreläsningsschema upp på hans hemsida och kul var att se att även han dyker upp i Linköping.

Den 26:e november blir det och det ska bli superkul att lyssna på honom igen.

Var på hans föreläsning i mars 2012 det var ett tag sedan nu.

Att uppleva den energin han hade och känna hur mycket han brann för det han pratade om var stort.