måndag 6 oktober 2014

I sorgens bakvatten


Spännande att man lär sig mer och mer om sig själv ju äldre man blir.
Hela min kosthistoria från sjukt sockerberoende till fanatiskt (min jobbarkompis ord) lchf-ätare har gjort att jag tänkt tillbaka och analyserat mer än vad jag annars hade gjort.

Gårdagens löpning gick ju som jag befarade vilket innebär stopp för löpning för en tid.
Detta mitt ibland den mest spännande löpartävlingtiden på hela året.
Sååå tråkigt och visst kan jag även använda ordet sorg.

Just i ett sånt läge är en person som jag väldigt utsatt.
Mer utsatt än någonsin...
Direkt dök den där jäveln upp på högra axeln.
Den som är expert på att intala mig att äta socker.
Den låter så otroligt övertygande...
...du känner dig svag....socker gör dig pigg.
...det är synd om dig....du behöver tröst (socker)
...när du inte får springa så struntar du ju i allt....då kan du i alla fall äta.

Så där håller den på...
Alltså så är det nu extra jobbigt och detta trots att jag ju faktiskt inte har något sockersug direkt.
Fokus nu med andra ord och är figuren på axeln förjäklig så får jag nita den...

Nu är detta inte det enda som inträffar när sorgen drar in...
En beroendemänniska har det inte lätt minsann, men jag ska väl le och vara glad att jag inte fastnat i andra beroenden.
Jo, jag skulle beställa ett sånt där skydd som nog egentligen ska vara skonsamt mot vaden, men som borde vara bra för mitt smalben också.
För att stabilisera upp liksom och min tanke är att jag ska ha det på hela dagarna.
Beställde ett sånt och varken det eller de två kepsarna som var på rea är ju speciellt sjukligt alls...
Det kanske man däremot säga att det här snabba klicket är.
Mekk – 2G Poggio P1.5 Sora Landsvägscykel


Undrar om det där klicket var för att det var synd om mig eller att jag struntar i allt när jag inte får springa...??

Lite tidigare hade jag visst beställde den här också.
Pánske tričko RUSTY NEAL / slim fit 6643-W

Kan det vara några fördelar med att bli skadad då ??
Jo, mina arbetskamrater tyckte att jag nu kunde simma och det har dom ju väldigt rätt i.
Kan man inte springa så kan man cykla eller simma...
Ni ser vart detta pekar va...
T R I A T H L O N
Jojo, vi får se...

Eftersom man tydligen måste skicka in klockan för att få armbandet utbytt så kanske det vore läge just nu.
Precis, titta som den ser ut!
 
En annan sak som ju ska göras och som säkert tackar för att det är både tränings och tävlingsfritt är min tatuering.
Idag efter jobbet så tittade jag därför in på House of pain i Norrköping för en pratstund och för att bestämma ett datum.
Eftersom jag inte hade lust att vänta till mitten av november så tog jag den enda tiden som dom hade nästa vecka.
Klockan 12:00 på torsdag den 16/10 är det dags.
Då missar jag min lunch (vilken jag då lite snyggt äter i bilen eller efteråt) och min planering tillsammans med AB och K.
Det ordnar sig det också.
Tatueringen 42195 som ska pryda mitt vänstra lår är så pass billig så det lutar absolut åt en till.
Inte för att jag just nu vet var jag vill ha den, men visst 17 vill jag ha en som ser ut så här:
 
ULTRARUNNER
Just det här typsnittet gillar jag skarpt.
Om jag ska ha siffrorna i samma typsnitt så ser det ut så här.
42195
Skulle kunna vara en möjlighet, men då vill jag ha 2:an och 1:an lika stora de andra.
 
På tal om billig så gör det såklart ingenting, men när det är Runners world som betalar och som gör det upp till en summa av 2000:- så känns det lite fjösigt att bara betala 700:-.
Vi får se hur det går.
 
På tal om träning så får jag nu inte glömma min plankautmaning i oktober.
Hoppar därför ner på golvet och kör tabataplanka 8 x 40 sekunder.
Givetvis på ett ben eftersom jag ska vila det ena.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar