KUL

Jag läste redan i slutet av förra året om något som hette KUL-helg.
Då läste jag om det efter att det hade varit.
Jag tänkte att det där såg just kul ut.
Jag får här ta och erkänna att jag inte vet vad KUL betyder, för det är en förkortning så mycket fattar jag.
UL betyder med största säkerhet ultralöpning.
Jo, för det är det man håller på med när man träffas.
Fredagkvällen är mest samling och middag men är det blir lördag morgon så sticker man iväg på en runda på sispdär fem mil.
Samma visa på söndagen...
KUL var ordet ;-)

För ungefär en månad sedan så såg jag att det var dags för en KUL-helg igen.
Bara att anmäla sig tänkte jag.
Sen såg jag att det var helgen efter Borås 6-timmars som i sin tur är helegn efter Österlen maraton.
Kanske inte läge att springa jättelångt efter dom två helgerna.
Sen blev jag skadad och då fick jag inse att det blir inte kul denna hösten.
Jag är dålig på att inse saker som jag inte vill inse och det kan ju vara bra i sällsynta fall, men oftast så brukar jag ju få inse saken ändå till slut.

Förra året minns jag att dom var i Kristinehamn och i år skulle det vara i Västerås.
Undrar om det verkligen bara är en gång om året ??
Skulle vara mera smart att ha en KUL-helg i april.
Jaja, till nästa år så får jag väl ta reda på vad K:et står för....

Gled tidigare idag in på www.ultradistans.se och såg där att ultradistansarnas landslagsgrupp minsann också hade helt egna KUL-helger.
Det var som tusan...
Jo, jag har nog läst på Fridas blogg att hon varit på något sånt.

Väl där inne så hittade jag en annan intressant sak.
Landslagsgruppen var inget man blev direkt uttagen till utan där var man automatiskt med om man hade klarat vissa kvalgränser.
Kul :-D
Så här såg dessa ut:

Disciplin	Kvinnor	Män
6H	72k	80k
12H	121k	135k
24H	193k	215k
48H	302k	335k
100k	9:10	8:00
100 miles	18:15	15:35

När jag sedan gick här hemma och städade så började jag fundera på vilken av dessa gränser som skulle vara lättast att nå.
Förlåt, minst omöjligt för en sån som mig, menar jag förstås.
I nuläget så skulle jag ju bara överleva 6-timmars och där skulle jag inte vara nära precis.
Räknade lite på det innan jag blev skadad, att jag möjligen med en bra dag skulle kunna klara 65 kilometer i Borås.
Det är ganska långt ifrån 80.
Om jag gav mig tusan på att klara någon av dessa om några år, vilket såklart är lätt att säga när man sitter här, så kanske jag skulle vara i alla fall i närheten, men antagligen inte klara det.
Jag får börja med att öka min träningsmängd och försöka närma mig damernas gränser på 6-timmars eller 100 km.

Jag tror inte att jag nämnt det här i bloggen, men jag har en liten dröm (mina små drömmar brukar ha en tendens att bli ofantligt stora....) att springa 24 timmars under RM i Norrköping 2016.
Det vore hur häftigt som helst.
Vi får se hur det blir med den saken.