Starten är på lördagen klockan 18 så om exakt tre veckor ska jag också ha kommit i mål.
Det jag nu gjort i sex dagar och det som jag kommer att göra i tjugoen dagar till är att låta benet vila så mycket som det nu bara är möjligt.
Jag springer inte och jag går inte längre än nödvändigt.
Jag ger benet den massage som jag läst mig till ska vara bra.
Jag läser mer och snappar upp om det är något jag kan göra.
När mitt skydd kommer så har jag på det hela dagarna för att stabilisera upp och ge det värme.
Givetvis så är inte det här på något sätt den bästa uppladdningen för att göra en bra tid på maran, men det är det enda som jag kan göra för jag vill kunna starta och i alla fall ha en möjlighet att också gå i mål.
Att gå i mål uppe i Västerås var mitt stora mål i år och det gjorde jag.
Att springa ett maraton just på den dagen som jag fyller maraton, dvs. 42 år och 195 dagar, vilket jag alltså gör den 1 november, var något som jag planerade för redan för ett och ett halvt år sedan så det vill jag jättegärna göra.
Extra kul blir det att göra det med min tatuering.
Att jag sedan inte kan springa Borås 6-timmars, vara med på KUL-helgen i Västerås, att var med på Personliga rekordens tävling i växjö eller Decembermaraton i Örebro är väldigt synd, men inget att gråta ihjäl sig över.
Österlen maraton är just nu det enda som är viktigt.
Det kommer ett år 2015 med nya utmaningar och nya spännande lopp.
Idag fick benet och resten av mig njuta av solen och en god bok under många timmar på Södra Finnö.
Kaprifolen hade slingrat sig upp i vassen i dammen.
...och fiskarna var precis lika hungriga som vanligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar