Hatad

Jaha, så är man återigen hatad...
Igen ;-)
Jag svär på amen och alla andra snubbar i badbyxor i kyrkan att det inte alls var meningen att det skulle bli så.
Jag sa bara sanningen...
Jo, det handlade såklart om kost.
Eftersom det nu till på köpet handlade om ett barn och extra till på köpet ett barn som inte haft det lätt i livet så borde jag kanske förstått att jag lätt kunde trampa till på en mina.
Pang kan man säga...

Att jag aldrig bara kan berätta händelsen.
Jag gör det nu då.

Gissar att för ungefär ett år sedan så fick jag när jag kollade någon av mina Coventry City-grupper på facebook fick syn på en liten tjej i samband med en match.
Hennes föräldrar kämpade tydligen för att hon skulle få den vård hon behövde.
Hon kan tydligen inte gå.
Dom ville att man skulle gilla deras sida och följa dom i kampen för att tjejen ska kunna gå.
Visst, tänkte jag.
Visst kan jag gilla när det sker något positivt i hennes liv.
Visst hoppades jag att det skulle bli ett bra slut på sagan.

Jag har sett inläggen från föräldrarna, gillat ibland men aldrig kommenterat.
För typ två veckor sedan genomgick tjejen en operation.
Någon dag efter så visade föräldrarna upp att hon minsann inte bara satt upp utan också att hon åt McDonaldsmat.
Hrrgrumpfff, tänkte jag...

Idag var det dags igen.
Ny bild från McDonalds med alla dess äckliga tillehör.

Jag kommenterade....
Som jag ser det, snällt, där jag förklarar att det där är inte mat och att det är ingenting som gör någon människa bättre på något sätt.
Sanningen alltså ;-)

Det blev ett jävla liv, inte bara från mamman och pappan utan också från varenda rackare som såg det.
Jag var den värsta sortens avskum...
Lämna gruppen direkt din negativa nolla....
Hur kunde jag vara så hemsk att inte unna henne som levt ett så jobbigt liv lite god mat.
Och mer därtill....

Hårda ord, men jag kunde inte tycka att jag varit så hemsk.
Var tvungen (väl...) att svara några, bland annat att den där måltiden inte kunde anses som en belöning då kroppen absolut inte ville ha den.
Någon av föräldrarna sa mitt i all skrik mot mig at minsann så hade farbror doktor sagt att det där var just vad hon skulle äta.
Jag förklarade att kostråd från doktorer inte var något man skulle lita ett dugg på.
Sen länkade jag till www.dietdoctor.com
Folket fortsatte att hata mig och tyckte att, åh vad gott för henne att få äta sin goda hamburgare.
Till slut kände jag med ett leende på läpparna att jag struntar i dessa sopor till människor som inte vill veta utan bara tror att man är hatisk för att man skriver, så jag gjorde som dom sa och lämnade gruppen.
Konstigt nog så fick jag ändå fortsatt kommentarerna från just det inlägget.
Mycket diskussioner om mig vill jag lova.
Kul :-D
Någon sa att jag var en fitnessguru...
Någon sa att jag kunde jogga vidare och dricka min energidryck...
Dom skulle bara veta....
Någon sa att han är visst en löpare, men nu har han ett brutet ben...
Okej, är det av alltså ? ;-)

Efter en halvtimme så började dom ändå ändra lite på sina tankar och flera sa att han den där Mr. Olsson kanske faktiskt ville hjälpa, men att han gjorde det på ett klumpigt sätt.
 Började fundera på om jag nu efter att ha traskat ur grupen kanske att jag skulle få ett privat meddelande från föräldrarna eller någon annan.
Funderade på om jag själv skulle skriva ett.
Jag lät bli.

Efter ett tag så dyker den här bilden upp i deras kommentarer...

Det var flera som tyckte att det var jättekul att jag var på bild med en kaka.
Vid det här laget så kändes det ändå lite frustrerande att inte kunna svara...
Jag skickade ett meddelande till hon som hittat kakbilden där jag förklarade att den här kakan var bakad på mandelmjöl och inte en gnutta socker i.
Sanningen igen....

Nu har det blivit tyst bland kommentarerna och inte har jag fått svar av hon jag skickade till.
Vi kanske kan stänga saken då, hatad och klar...