Sällan så har jag haft mer lust att snöra på mig skorna och springa som nu, men så fort som det hettat till och jag mer eller mindre bestämt att då drar jag så har jag backat....
Funderat på om jag inte istället behöver äta, vila eller annat just då.
Anledningen till detta är såklart mitt högra ben som efter Black river-springandet gör ont.
Jag vill springa, men att springa och känna att det gör ont vore en katastrof.
Idag så skulle det trots allt bli av.
Jag var så medveten om benet så oron fanns där ändå och den var inget rolig att ha gnagande.
Skulle hämta ett paket uppe i Skärblacka och tänkte att jag kan väl springa en sväng där.
Varför jag planerar in en tvåmilsrunda typ har jag ingen kommentar till, men det verkar ju lite sjukt.
Sprang iväg och märkte direkt två saker...
Jag hade en jäkla lust att springa och då gärna relativt fort och det kändes inget i benet, men däremot på lite andra ställen.
Efter en kilometer så känner jag något litet just där på benet.
Inte hela tiden utan bara ibland.
Lite senare så känns det vid varje steg, men det är så lite så inga problem.
Konstaterar att det går för fort för att springa två mil, eller ärligt talat så visste jag faktiskt inte hur lång den där rundan som jag tänkt, var...
Lusten att springa gjorde att säna tempot inte alls gick bra.
Testade att köra järnet 100 meter för att på det sättet göra mig trött och därför sänka tempot.
Dåligt resultat igen!
Efter 5 kilometer så hade det börjat kännas mer i benet och jag började överväga att vända.
Trots allt så gick det fort och faktiskt så var ju huvudsaken med den här rundan att testa benet.
Stannade vid 5,5 och kände på benet och bestämde mig, jag vänder...
Att jag skulle ta det lugnt tillbaka höll knappast 50 meter och i alla fall inte längre än till första uppförsbacken för där fick jag lust att öka.
Öka i uppförsbackarna var tydligen kul för det fortsatte jag med någon kilometer.
Tog en liten annan slinga tillbaka där jag väl kunde välja.
Efter 9 kilometer så började det göra ont i benet och för en sekund så funderade jag på om jag skulle gå resten.
Nej, blev det snabba svaret för faktiskt så gör det ju lika ont i benet när jag går.
Fortfarande var det väldigt roligt att springa och fastän jag nu började bli lite sliten så kunde jag inte låta bli att trycka på istället för att sakta ner.
Den svaga uppförslutningen genom Skärblacka gjorde mig dock trött så när jag där fick för mig att öka så fans det inget krut kvar i benen.
Kryssade mig genom Skärblacka på vägar som jag aldrig sprungit på och heller aldrig vänt på då det visade sig vara återvändsgator.
Rundan var slut och jag kunde bara konstatera följande.
Det var kul att springa...
Vädret var fantastiskt...
Det var kul att springa fort...
Benet höll inte...........................................
Nej, att sedan gå på benet var ingen höjdare alls.
Får bara konstatera att jag inte kan springa halvmara i Örebro på lördag.
Fan vad tråkigt!!!
Oro att jag kommer få stora problem att fixa maraton om 4 veckor och 6-timmars om 5 veckor är långt värre ända.
Maraton ska jag springa, något annat finns inte !!!!
Jag tog dock nu bort mina favorithotell i Bilbao och San Sebastian för dit ska jag inte i år.
Känns sorgligt nu, men jag har aldrig varit skadad tidigare så det kanske var dags.
Att vila benet känns ju aningen svårt då jag behöver det med mig till jobbet varenda dag.
Undrar om det är läge att köpa och använda ett sånt här...
Det onda och ömma är en decimeter upp på benet, men kanske börjar problemet ända nere i foten.
Frågan är vad jag ska träna nu, men den saken är nog inget problem egentligen.
Mage och rygg kan jag såklart köra så mycket jag vill.
Annars så kanske jag kan satsa på att läsa lite böcker....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar